Hur kan man inte gilla håltimmar? I dag var det 5 slagsmål på skolan, och ett dussin smällare och smatterbands smälldes av på olika fantasifulla ställen. Utanför skolan så gjorde folk sitt bästa för att skada varandra med flygande isklumpar (visserligen deltog jag i det...) och folk var i allmänhet lika skrikiga och slåss-på-låtsas-aktiga-som-vanligt (man kanske skulle tro att man växt i från sånt vid 15 års ålder, men nej, vissa verkar ha grova mognadsproblem) och man fick inte en lugn stund. Hur kan man då inte upskatta en håltimme? Man kan gå hem, lägga sig och läsa, bre några mackor, göra lite choklad. Ta det lugnt.
Tystnad.