Beth: Ja, "uppdraget" behöver inte alls vara huvudsaken i en bok. Lika ofta är den bara en ursäkt för att få igång huvuddramat. Typiskt exempel som har använts i många varianter: familj ger sig ut och vandrar i vildmarken, eftersom pappan har fått för sig att alla ska få se den plats där han själv var lycklig som tonåring. Under färden rullas en megakris i äktenskapet upp, barnen revolterar etc. En sådan historia kan mycket väl vara spännande och gripande, om den berättas på ett skickligt sätt, trots att "questen" i sig är totalt ointressant. (Anta att man ändrade fokus i Härskarringen så att det blev en sådan här berättelse istället: ett sällskap ger sig ut på vandring för att förstöra en magisk pryl, men de inbördes motsättningarna gör att företaget riskerar att misslyckas. Vari ligger då berättelsens verkliga "kärna"? Kommer någon läsare att bry sig om Ringen längre, eller kommer alla bara att bekymra sig över Legolas' växande ångest över alvernas dekadens, maktkampen mellan Aragorn och Boromir, Pippins ökande tobaksabstinensbesvär och den förbjudna kärleken mellan Sam och hans ponny? Vem behöver orcher i ett sådant sällskap? :D)
Gorgonzola: Notera att nämnda replik fortsätter och blir lång, ja. Att man stoppar in ett "sade XX" mitt i alltihop betyder inte att det blir replikbyte.