Men man får faktiskt det intrycket när man börjar läsa WoT. En massa intressanta saker nämns som man anar, ANTAR ska få betydelse längre fram. Så man skruvar ner sig ännu lite djupare i fåtöljen :) och läser glatt och förväntansfullt vidare ...
Jag vet inte riktigt var det sedan ballar ur, men det tycks det uppenbarligen göra eftersom serien blir så lååång och läsarna tydligen får allt svårare att hänga med.
Men vi ska inte vara orättvisa mot Jordan! Om jag VETAT att serien "endast" skulle bli fyra tjocka böcker, eller något sådant, hade jag förmodligen sträckläst dem. Det var vetskapen att de skulle fortsätta i en halv (eller hel) evighet till som gjorde att jag gjorde ett s k avbrott.
Att Jordan här emellanåt får utstå en hel del spott&spe beror delvis på att han för några år sedan var så gott som gudaförklarad av fansen så det här är rekylen. The higher they climb ... Nej, låt oss ta detta med sans och måtta. Det är roligt när folk tycker om vissa författare. Det är inte roligt när folk DYRKAR en viss författare, eller HATAR en viss författare.
Jag gillar verkligen det där avsnittet i EotW när Perrin och Egwene jagas av mordiska kråkor. Det är som en suggestiv skräckfilm. Och så gillar jag avsnittet där Rand och Mat ska ta sig fram till Caemlyn på egen hand och det går sådär lagom knackigt.