Ju äldre man blir, desto fler prylar blir det ju. (Och när man får barn blir det fasansfullt mycket för oj vad med leksaker det blir. Överallt.)
Jag har bott i sammanlagt tio olika svenska kommuner och har flyttat ännu fler gånger. Har många gånger fått anledning att förbanna alla onödiga prylar ...
Men jag har kommit fram till att det finns en del saker, jag menar nu i kategorin "onyttigheter", som man gärna behåller av helt personliga skäl. Man måste inte välja mellan ALLT eller INGET.
Min filosofi, efter ett antal års "experimenterande", är att man bör kunna tillåta sig att samla ihop så många personliga minnen som ryms i en (1) vanlig flyttlåda. Så mycket kan man alltid härbärgera någonstans. Jag har tillfälligtvis bott på ställen med ytterst få prylar, och någon liten personlig sak har då kunnat pigga upp miljön väldigt mycket. Det gäller i synnerhet sådana ställen som kontor om man jobbar på ett sådant.
Så det där var min åsikt i fallet, Räven.
En av de största lättnaderna med att få sin bok publicerad är att den då har tagit ett avgörande steg ut i världen och kan leva ett liv även utan mig. Även om jag skulle dö och mitt hus brinna ner, finns min berättelse kvar därute, i flera tusen exemplar och kanske även i andra människors huvuden.
Innan jag kom dithän var jag smått hysterisk med backuper och "brandkopior". Hade ständigt en backupdiskett liggande på jobbet.
... oj, det fick mig att tänka på att jag måste göra en backup nu genast ...