Idag firar jag mig själv, eftersom det är min 38-årsdag.
Tämligen stillsamt firande, måste jag säga - sitter här i min ensamhet och jobbar. Varför jag just IDAG måste syssla med den mest obehagliga scen jag någonsin skrivit vet jag inte, men det bara blidde så. Hade tänkt mig att det här skulle bli en något lättsammare bok än den förra, eftersom jag byter till en trevligare huvudperson (joho!) men så blev det alls icke.
Jag skulle kanske kunna leta upp ett något mysigare avsnitt att jobba med just idag, men jag får väl samtidigt skylla mig själv som har skjutit på denna otrevliga uppgift alltför länge.
Det är dumt att lägga in våldsscener i en berättelse när man som jag verkligen avskyr våld. Ack.