Tackar. Jag kan väl ibland bli lite dyster över att våld i så många fall utmålas som den ENDA lösningen på alla möjliga konflikter. Våldsfixering kan ju tyvärr innebära att man glömmer eventuella alternativ ... och våld som underhållning tycker jag är skit.
Men när man har en historia har man på något vis skyldigheter mot den också. Det finns ögonblick när närgångna skildringar av våld (och sex) kan kännas viktiga för att man ska förstå händelseutvecklingen. Då måste man ju skriva det också, även om man tycker att det känns obekvämt.
Jag höll på att kasta manuset till "Svart eld" också en gång, på grund av en misshandelsscen som fick mig att börja avsky huvudpersonen. Då fick jag ta en paus ... men känslan jag ville skapa var ju just avsky, så det gick inte att släta över heller.