Fast egentligen är han mer ironisk än satirisk. Dessutom gör han parodi på det mesta.
Denna ironi har gjort honom otroligt tacksam att citera, särskilt i vissa studentkretsar där man sliter som djur för att överglänsa varandra i spiritualitet.
Nåväl, jag vill inte framstå som sur kritiker eftersom jag gillar hans böcker. Adams' kvickheter får mig ibland att associera till Monty Python, och precis som de är han alltsomoftast intelligent när han skämtar. Möjligen kan jag tycka att böckerna avnjutes bäst i måttligt stora doser åt gången.
En orsak till hans succé är att det inte tycks finnas någon gräns för hans tokiga infall - det är helt hämningslöst och urspårat ibland, utan att bli smaklöst. Ska jag våga mig på en djup analys så skulle jag vilja påstå att Adams är mycket duktig på att bryta mot de berättartekniska reglerna, just för att han kan reglerna. (Fast ibland kan man ju undra hur nykter han var när han skrev vissa stycken, fniss.)
Själv relaterar jag mig alltid till den deprimerade roboten Marvin... Nej, jag skojar mest.