Vad läser jag i skvallerpressen idag, om inte att man håller på att göra en ny Arthur-film. Med suveräne Stellan Skarsgård i en roll - inget fel i det, men ...
Plötsligt kände jag hur en dunkel farhåga började ta gestalt i mig på allvar, ungefär som en ringvåldnad när Frodo tagit på sig ringen.
Man har ju fått förhoppningar om att det ska bli fler påkostade fantasyfilmer efter PJ:s megaprojekt. Bra. Men tänk om ... tänk om dessa efterföljare fokuserar på helt fel saker? Dvs hack-n-slash, svärdsstrider intill leda.
Okej, LotR-filmerna har "tämligen" många stridsscener. Snyggt gjorda osv. Men det som imponerade mest på mig var ändå att man lagt ner så mycket jobb på ANNAT. Också! Nu, nästan tre månader efter att jag såg RotK på bio, är det bestående intrycket från filmen ändå ... ansikten. Man slarvade inte med närbilderna.
Nu har jag ju inte en aning om hurdan denna Arthur-film blir, mer än att det ska bli en helvittes massa fajtande. Men personligen är jag vråltrött på allt som har med kung Arthur att göra och blir tonvikten lagd på slagsmål så ... aaah! Då har de inte fattat något! Och grejen är ju den att man redan har kramat ut de psykologiska aspekterna i Arthur-dramat i ungefär tusen andra filmer och böcker. Finns det något mer att säga? Tja, vem vet ...
Fast jag är lite nyfiken på "Troy" ...