Guff skriver: "Om författaren nu har en poäng med sin berättelse så borde det väl gå att föra fram den i vilken miljö som helst. Eller? Så varför konstla till det med en helt ny värld? "
Det beror väl på hur "konstig" den nya världen är ... Jag vet i alla fall varför jag valde att låta min berättelse utspelas i en alternativvärld. Det berodde INTE, säger inte, på att jag hade lust att demonstrera något superoriginellt världsbygge och höra folk säga oh och ah över det.
Det berodde istället på att jag dels ville lägga in ett och annat politiskt scenario i berättelsen utan att behöva anpassa mig till att göra något historiskt korrekt.
Dessutom ville jag lägga in en del övernaturliga företeelser och religioner som inte platsar i verklig historieskrivning. MEN dessa saker var bara rekvisita, mind you.
Dessutom passade det berättelsen bra att ha en låg teknologisk nivå och en ganska avancerad civilisation i övrigt - typisk fantasymiljö alltså.
Man väljer den bakgrund man vill ha till sin berättelse, men den kan likväl vara enbart bakgrund. Jag hade förstås kunnat göra som Shakespeare och kalla det hela "Danmark" utan fördenskull försöka göra det särskilt danskt ... men det sparar ju både mig och läsaren besvär att från början förkunna att ni inte behöver leta efter det här landet på kartan. Förr i världen började man sagor med "det var en gång ett land och där bodde det en kung ..." utan att man genast kände kravet att beskriva landet och dess historia in i minsta detalj.
Om min taktik - som säkert delas av andra författare - innebär att jag inte gills som äkta fantasyförfattare så okej. Då är jag väl bara en vanlig författare då. Jag skriver inte opiumtexter och jag ser absolut inget självändamål med beskrivningar. Jag berättar sagor.