Tonåringar: håll ut! Det är kemikalierna som bråkar med er (tyvärr finns det ibland annat också, se nedan), kemikalier som håller på att omskapa er till vuxna. Låt inte kemikalierna krossa er och jag tror att de flesta vuxna kan hålla med mig om att håller man ut, blir det i de flesta fall bättre och ofta väldigt mycket bättre. Det här gäller också i allvarligare fall som kärlekssorg t ex, eller anhöriga som går bort. Här är det inte kemikalier i den mening som jag tänker på ovan. Här gäller det att hålla stånd mot verkligheten. Livet är värt den kampen.