Jag måste nog göra ytterligare en kommentar angående Guffs frågor ...
Visst finns det filmer&böcker som vill skildra något "direkt ur verkligheten" och då måste de ju utspelas "i verkligheten" också. Jag har inte sett Lilja-4ever men jag tror mig fatta vad den handlar om. I fantasyform hade den ju förfelat sitt syfte, eftersom den vill belysa ett problem som finns HÄR och NU. Men det finns ju så många andra saker av mer generell natur, som Beth också talar om.
Ta mina favoritexempel, Shakespeares pjäser om Macbeth, Othello, Romey&Julia, Hamlet ... De är egentligen starkt fantasyförankrade, särskilt Macbeth. De har uppförts i många, många, många versioner runt om i världen, just för att de äger något allmängiltigt som går att applicera på alla möjliga olika miljöer och tidsepoker. Du skulle kunna göra Othello som en SF-berättelse ute i rymden och den skulle vara effektfull ändå.
Just sådana berättelser tror jag tjänar på fantasyformatet. Om man ändå inte vill visa någon särskild miljö kan man lika gärna sätta figurerna i något slags vagt Midgård som ett slags vagt Borås. Att kunna omforma miljön så att den passar berättelsens syften är för mig en frihet som jag ogärna är utan. Realismen som miljö kan ibland kännas väldigt begränsande, men många fantasyskribenter borde lära av realismens variation vad gäller ämnen.