Jag hade nog en relativt lycklig tonårstid. Inga stora revolter och inga djupa depressioner. Jo, jag blev deprimerad under en period när jag var 18, men då var väl "kemikalietiden" så gott som över ...
Kärt barn har många namn. När man är liten kallas det trotsålder, när man är tonåring är det tonårsrevolt, och när man är Stor är det fyrtioårskris. Den sistnämnda brukar av någon anledning bli förlöjligad av omgivningen - kan någon förklara varför? Men egentligen är det ju samma sak hela tiden - man känner att något håller på att förändras och det skapar lite ångest. Min fyraåring har just gått igenom den jobbiga fasen när hon inte längre får vara bebis.
Fyrtioåringar upptäcker dels ett antal ålderstecken, dels har de förmodligen hunnit tröttna på sina nuvarande jobb och känner för att göra något nytt. De är 24 år på insidan och upptäcker att de inte längre ser ut som sådana. Och ibland har de samtidigt tonåringar hemma, vilka vildsint sätter sig emot att gällande ordning rubbas eftersom de själva också ha en kris att handskas med ...
En stor skillnad mellan tonårskrisen och fyrtioårskrisen är att den förra ofta kan bli dramatisk typ LIVET ÄR MENINGSLÖST! medan den senare är LIVET ÄR JU SÅ MYCKET MER ÄN DET HÄR! VARFÖR HAR JAG SLÖSAT BORT TIDEN?
Ibland önskar man ju att man var tonåring igen, bara för att man skulle göra allt så mycket bättre den här gången... :P Det hade ju varit trevligt att vara smal och spänstig igen, om inte annat. Fast ... nä, möjligen 23 igen. Inte 15!
Kärlekssorger har jag inget medlidande med. Det var aldrig någon som så mycket som tittade åt mig under hela tonårstiden, i alla fall inte så att jag märkte det. Jag fick inte ens pröva hur det var. Priset för att vara en nörd, antar jag. Men som sagt, jag var ändå ganska lycklig.
Håll ut, det ordnar sig för de flesta. Leta upp någon gammal släkting. Gamla människor är klokare än fyrtioårskrisande föräldrar. :) Det brukar vara kul när riktigt gamla människor berättar om sin ungdom, för de fnyser alltid åt alla gamla inkrökta stofiler som fanns då ...