Ja, det är faktiskt tur att man ibland inte kommer längre än till fantasistadiet ...
JAg tycker att det är fascinerande när man läser bra böcker och plötsligt inser att man inte längre SER TEXTEN. Istället har man som en film inne i huvudet istället, men det är mer än en film eftersom man kan befinna sig både inuti och utanför personer (no pun intended), dessutom fritt hoppa i tiden och använda fler sinnen än syn och hörsel.
Riktigt bra böcker kan ge mig den upplevelsen. Men en film har ju den fördelen att det är flera personer inblandade, och var och en av dem kan ju tillföra berättelsen något. Ofta blir ju resultatet rikare och mer mångfacetterat om många människor samarbetar väl, än om en ensam stackare sitter och tänker ut allt ...
Jonathan Rhys Meyers är på tok för lång och mager, det blir en helt fel bild för mig. Nej, Johnny Depp är nog ändå den som skulle funka bäst. Rätt attityd - eller? Jag vet inte om han kan vara tillräckligt explosiv för hans rolltolkningar brukar ju nästan jämt vara lite eftertänksamma ... Jag tänker ju alltså själv inte alltid i hela bilder, utan snarare i ögonblicksbilder, plötsliga ansiksuttryck, känslolägen eftersom jag måste försöka leva mig in i de personer jag skriver om. När det gäller Jarga föreställer jag mig ofta ett "snällt" utseende som emellanåt blixtrar till, ungefär som när en katt oväntat fräser åt en ... Så jag försöker tänka mig någon skådis som kan ha ett sådant utspel men just nu kommer jag inte på någon ... mer än Marlon Brando ... :/