Vilka de? De som i den tragiska mänskligheten?
Jag glädjs åt mina VÄNNERS framgångar, vare sig det är djupt deprimerade människor eller en obotlig optimist.
Mörk livsåskådning ger dock människan ett intressantare djup enligt mig, vilket inte är ett dugg konstigt...
Jag är tacksam över att de nedstämda och djupa finns, några som man faktiskt kan dela sina åsikter med. De andra har tendenser att finna diskussionen obehaglig, de vill skydda sig i sin lilla bubbla.