Vi börjar med Nibelung;
> den hade visserligen ett fint språk men för
> det mesta var det bara massor av
> "Snygga Efekter"
Ville du att jag skulle utveckla; Jo, han har det bästa språket genom fantasyns historia och jag gillar det. Problemet tycker jag är att han bara slänger in massor av random, ops, slumpmässiga menar jag, händelser som han har slängt in för att föra berätelsen vidare så snabbt som möjligt. Det blir ingen ro någon gång i beretälsen, de stannar inte specielt länge i Alvernas rike, visst det är brotom. Men man ser alldrig någon text mellan händelserna utan det är alltid in i smeten så fort som möjligt.
> Serien har ju vunnit mycket genom att
> vara "först" som fantasy.
>Jag vet inte om det stämmer, >han böcker
>är främst hyllade för >språket och stilen.
>Sen tror jag inte han >var "först" heller, det
>är en fråga om definition.
Kan vara mycket möjligt. Tycker att serien SoR har fått mer beröm än den är värd bara för att den var den som danade fantasy changern.
Jag tycker inte om snabb fantasy men jag känner in viss sharm hos Eddings och Brooks böcker, till och med tycker ganska mycket om dem.
Om du har läst sanninges svärd serien så håller du nog med om att det är bara action, ingen närmare eftertanke. Jag tycker att detta är den i särklass sämsta serie jag någonsin läst. SoR är inte riktigt så illa men den har samma stil tycker jag.
Men det skall sägas att SoR är bättre än dem.
Vad jag tycker är problemet med SoR ÄR ATT handlingen är så lättillgänglig.
Till Beths inlägg;
Jag gillar WoT för att den tar sig tid att analysera situtaionen, att visa karaktärernas utveckling, att inte göra några förhastade handlingar bara för att få historien att gå vidare.
Jag älskar verkligen gammalt språk, både Svenska och Engelska. Så för mig jorde det gammeldags språket den bara roligare. Men den fins ju i ny utgåva med "modernt" språk.
Var våra åsikter tycks gå isär är att jag tycker att SoR är allt för actionbetonad, inte så att man får vara med och slåss, det skall han ha beröm för, han har lagt upp det att man får åftas reda på hur striden slutade men det är alltid något som jältarna rusar iväg till för att fånga/rädda, slåss mot eller springa ifrån.
Till Christinas inlägg;
Det kan hända att WoT är ett slags tribut till Tolkien, må va hänt. Men att Brooks skulle vara en total ripof av SoR är icke sant!
I så fall skulle varje deckare eller roman vara ripof av de första deckarna/romaneran. Men de är de ju inte. Det är ju inget nytt med en romans eller ett mord.
Fantasy är så nytt så allt gämförs med SoR eller folkmyter, men hur är det då med det faktum att Tolkien har tagit MASSOR av olika mytologier, total ripof. Problemet i fantasy idag är all fantasy gämnförs med Tolkien, det är en slags sport att hitta så många likheter med SoR, gör inte det. Det är då man missar varje boks individuella värde.
Men du har rätt att mycket fantasy inte är specielt orginell. Slutar alltid med att de skall rädda världen. Det var väll Packsenarion som inte var sådan. Det på lite mer lokal nivå där.
Läste faktiskt Tolkien före WoT. Blev inte specielt betagen då heller. Började min fantasy bana på barnboks avdelningen med en bok som handla om en prins som skulle rädda sitt land från krig genom att hitta sju nycklar. Om någon känner igen serien, maila gärna mig på wheel_of_time@hotmail.com och säg vem författaren var och vad serien heter.
Pejgan;
Bra inlägg, inget mer att säga än att jag håller med om mycket av det du säger. Utom att WoT håller min förstaplats istället för SoR.
Pratchet är i särklass den bästa fantasy någonsin, och ingen kan kalla hans 21 romaner om skivvärlden en ripof av SoR =)))))
MVH
Niklas