jag tycker att det är kul när "världen" ifråga verkligen känns STOR. Skräckexemplet på hur man inte ska göra hittar man i Star Trek (som jag annars älskar) där Kirk&Co landstiger på en främmande planet, i en skogsglänta närmare bestämt, ser sig om och säger "jaha, en skogsplanet, och obebodd verkar den vara för jag ser inte en käft här".
Alltså är det viktigt med språket. Jag är inte så intreserad av grammatik och glosor, men mer av dialektala variationer, språkförbistring osv. "Världen" känns rätt liten om folk talar perfekt engelska (exempelvis) från den ena polen till den andra.
Med språkförändringar följer säkert också kulturella skillnader. Det är roligt om man åtminstone någonstans har kulturer som radikalt skiljer sig från vår egen i tänkesätt och vanor. (Men det är också oerhört svårt att åstadkomma.)
Valutan tycker jag är totalt ointressant, om de nu inte använder något helt annat system än pengar ...
Raser? Tja, nästan alla historier jag har läst som har grävt ner sig i "rasbeskrivningar", har varit väldigt trista.
Stammar? Ja. Eller rättare sagt historia. Nog för att jag blev lite trött på Silmarillion, men det är historien som har skapat den nuvarande situationen, så den borde du nog jobba lite på. Man ska gärna få en känsla av att NÅGOT hände även innan våra hjältar äntrade scenen, det ger dimension. Dumt påpekande kanske, sådana här saker missar väl rollspelskonstruktörer sällan. Men det räcker inte bara med NÅGOT, det ska helst också vara flera oberoende händelser i olika delar av världen.
Övrig kultur? Jag gillar små roliga detaljer, såsom matvanor, lokala sedvänjor, detaljer i kläder osv.
Detta var mina väldigt personliga åsikter, använd dem eller förkasta dem. God lycka.