Darius.
Jag har då endast spelat spelet, inte byggt och lekt med det.
I början var det hyfsat roande. Då jag spelat Morrowind till sista droppen och inte hade något annat spel för tillfället tog jag mig an NWN med glatt sinne. Efter Morrowind äcklade det mig naturligtvis att man inte fick välja ett enda dugg, men detta var något som ju inte skulle gjort så mycket om själva storyn var bra. Jag klarade ett par nivåer och började förstå att det inte skulle bli bättre. Varje satans nivå är ju likadan! Gå ut i skogen åt öst, väst, norr och syd, finn ett par tingestar (eller ledtrådar) som du sedan tar med till din polare som väntar i den fantasilösa staden. Samma sak varje nivå. Jag tröttnade. Snälla, till och med det "riktiga" livet är ju bättre än så.