Hon lägger in en del historiska detaljer som känns riktiga, ja. Men så kommer påståenden som att kardinal Richelieu levde på 1500-talet och annat krafs som helt sticker hål på bubblan. Ideligen känner man att man landar i en engelsk 1800-talsroman av Josephine Cox.
Förlåt om jag verkar hård. Men böckerna hade mått bra av att utspelas i "fantasymiljö" för där kan man fabulera hur mycket man vill utan att anklagas för annat än möjligen anakronism. Vill man hävda att det är en "äkta" historisk roman ska man jobba på ett annat sätt. Anser åtminstone jag.
Självklart finns det "historiska" romaner som också luras, även om man inte märker det. Men då slipper man åtminstone sitta och reta ihjäl sig på triviala fel och skratta på fel ställen. Tro inte att jag är någon historieexpert, så när JAG känner att något är fel, är det förmodligen pinsamt tydligt.
De där övernaturliga tonerna är förstås en speciell sak för Isfolket. Men vill man bara ha flashiga historiska miljöer och vacker romantik kan man ju läsa "Borta med vinden" istället ... hundra gånger mer välskriven, även om man får svälja en hel del rasism.