Han vaknade upp med huvudet i leran. Stanken av blod omgav allt. Han tog sig långsamt upp på benen och slängde en blick omkring sig. Döda kroppar, lemlästade. En stor del var hans vänner men det fanns kroppar som inte var mänskliga där. Nederlaget hade varit stort för båda sidor. Om några hade överlevt så hade dom flytt. Han drog sitt svärd. Den var splittrad. De hade mött en varelse dom aldrig sett förut. Svärdet hade splittrats mot dess rakblads vassa fjäll. Varelsen hade gett honom det djupa rivsår på hans bröst innan han satt eld på den med magin. Han gick omkring bland kropparna. En stor lättnad kom över honom. Ileria hade visst överlevt och fanns inte här.
Han hörde nåt bredvid. En av bestarna reste sig med blottade tänder. Han drog svärdet reflex mässigt men slängde iväg den. Hans enda chans nu var magin. Medan han sökte inom sig för den vilda, okontrollerade bara kraften så skrek något inom honom att han var för svag. Han sköt undan rösten och koncentrerade sig på den annalkande varelsen. En blixt slungades ur hans händer och varelsen ylade sitt sista skrik. En stark smärta övervällde honom. Han var för svag. Han föll till marken. En bortdomnande kyla spreds sig över kroppen. Han låg och insåg att han skulle dö, då plötsligt....