"Mannen med den stärkta manteln" - också känd som kapitel 3.
Det är också det första kapitlet då en forumanvändare - en från Phorumetsråd - dyker upp i berättelsen.
Och det är ett roligt kapitel, det är därför jag postar det nu istället för imorgon.
Mannen med den stärkta manteln
Langorn krafsade förstrött med sin svärdspets i elden.
?Annars inget nytt??
?Nej? svarade Lego-Klas med sin klara alvstämma.
Utan förvarning reste sig den vita vargen och spetsade öronen, mindre än en sekund senare var både Langorn och Lego-Klas stridsberedda. Vargen tassade försiktigt in i buskaget med Langorn och Lego-Klas tätt efter. Vargen ledde dem fram till en liten bäck. Längs ena sidan fann de ett dussin tillsynes tomma små tygpåsar. Langorn lyfte försiktigt upp en av påsarna och skakade den lätt. Han kände sedan i påsen och tog fram en nypa vitaktigt pulver. Han luktade försiktigt och lät tungspetsen röra vid fingrarna.
?Stärkelse? sa han med lätt höjda ögonbryn.
?Stärkelse??, Lego-Klas såg misstrogen ut, ?Vem skulle stärka sina kläder mitt i en skog så här dags??.
Samtidigt hade Edvin, Pirrin, Landalf och Couvenante kommit en bit på vägen från Lugnby.
?Bortstött, oren, besmittad?, gnällde Couvenante.
?Äh, knip igen med ditt tjat?, tyckte Landalf.
Helt plötsligt, på en åker bredvid vägen uppenbarade sig en fasansfull gestalt. Han var klädd i en mantel som trots att det blåste var helt stilla i vinden. De stirrade i ren fasa på figuren. Plötsligt började ett hörn på manteln att fladdra följt av ett par andra bitar av manteln som med ett raspande ljud verkade att brytas loss och fladdra i vinden. Figuren tittade ner på sin mantel och blev blek i ansiktet av ilska. Han backade tillbaka från dem och sa med en röst likt ett vedträ som dras mot en tegelvägg:
?Få är de som vågar utmana...? Samtidigt stötte hans mantel emot en plogfåra och fick figuren att snubbla baklänges vilket gjorde att mantlen fungerade som en hävstång och fick figuren att trilla baklänges över sin mantel och ner i åkern med en duns. Hängande i knävecken över sin egen mantel kämpade figuren sig upp, ryckte loss manteln som var nerkilad i åkern och sprang därifrån viftande med en stav som var märkligt lik en Mana-Stav.
?Milda makter, vad i ljusets namn var det?? frågade Edvin.
?Det påminde om en av mörkrets varelser, men jag misstänker att det var en från Phorumets råd? svarade Landalf.
?Det såg ut som om staven var lagad? sa Pirrin.
?Hmmm, jag vet en i rådet som har en lagad Mana-Stav? sa Landalf.
De fortsatte sin vandring resten av natten och framåt gryningen fick de syn på två välbekanta figurer längre bort på vägen.
?Lego-Klas, Langorn!? skrek Landalf med glädje i rösten.
?Det var då på tiden att ni kom hit? sa Langorn.
De vandrade ytterliggare ett par timmar och slog sedan läger i en dunge. Senare på kvällen bröt de upp och fortsatte sin vandring. Efter någon timme hördes ett kraxande skri från natthimmeln. Där uppe i halvmånens sken såg de en gestalt påminnande om en man med stora vingar som cirklade runt och utstötte halvhesa skri.
?Drag-Karl?? frågade Lego-Klas.
?Ser inte bättre ut? svarade Langorn.
Plötsligt hördes ett knakande från skyn och varelsens ena vinge börjdes bakåt i en onaturlig vinkel. Varelsen singlade snabbt ner i ett okontrollerat fall. Ett brak följt av en kraftig duns hördes från varelsens nedslagsplats.
De skyndade genom snår och buskar mot nedslagsplatsen. Där fann de en träliknande konstruktion täckt med ödlefjäll samt ett kraftig fördjupning liknande en manskropp i marken. Lång borta, dold av undervegetationen hörde de en röst som påminde om en genomkokt morot som mosas med gaffel:
?Vänta bara, straffet för, stöön, den som, åhhh, trotsar...?. Rösten försvann.
?Vad är det egentligen som pågår? undrade Edvin.
?Om det var vem jag tror det var, så är vi illa ute? sa Landalf.
?Ja, om det är "han" så har vi verkligen problem framför oss? instämnde Langorn.
De promenerade ut till vägen igen och forsatte sin vandring under tystnad med sinnena skärpta, vakande mot nya lurande faror.
Efter några timmars vandring hörde de ett högt tjut ut ur buskarna rusade en fasansfull best utan ögon men med en stor vargnos.
?Åhh, nej! En varglock!? sa Langorn.
?Anfall den fort!? morrade vargen.
Besten rusade fram mot Lego-Klas som drog sin pilbåge och sköt en pil på besten. Den morrade något på ett "Gutturalt" tungomål, och föll ihop.
?Tur att du var snabb Lego-Klas.? sa den snövita ugglan Polly.
Alven gav ugglan en lång blick när han kom och tänka på en händelse ute i skogen.
?Kom nu!? sa Langorn.