Och nu kommer alla WoT-fan få sin teori bevisad, men kanske inte på det sätt de förväntar sig...
Möte med en gud
Efter några dagars hård march nådde Edvin, Merrin, Pirrin, Couvenante, Landalf, Langorn, Polly, Vargen, och Lego-Klas civiliserade trakter.
"En stad!" utropade Merrin glatt.
"Stad och stad," muttrade Langorn, "ser mest ut som en sammling ler hyddor bakom en träpallisad."
Både Edvin, Pirrin, Couvenante och Merrin gapade i förtjusning när de för första gången kom in i en stad. Så storslagen! Så underbar! Husen var större än i Lungby, människorna vresigare, häst skiten mer illa luktande och leran än mer kladdig.
"Här ska vi träffa några vänner." sa Landalf och gick in i ett värdshus. Han gick fram till värdshus värden och såg sig runt.
"Har du-vet-vem kommit än?" viskade han samtidigt som han såg hemlighets full ut. Värdhus värden nickade lika hemlighets fullt han och viskade tillbaka.
"Javisst. Hon väntar vid det vanliga stället."
Landalf blev blossande röd och fräste agt till värden:
"Inte HON din papp-skalle, HAN!!!!"
"Jaha," värden såg förlägen ut. "Tänk inte på det. Han väntar på övervåningen i rum 3."
"Bra." Landalf gav den fete värden en förintande blick och vände sig mot de andra.
"Följ med här nu." sa han. I rask tempo vandrade han uppför trappan. Pirrin och Edvin var tvungna att slita med sig Merrin, som redan höll på att skinna en handelsman i tärningsspel, och Couvenante som höll på att bli lite alltför familliär med en skogshuggare. Skogshuggaren hade ett långt svart skägg och var klädd i tajta läder kläder. Ansiktet var väderbitet och ärrat, och han hade stora, kraftiga, manliga överarmar. Hans... Öööh, berättelsen fortsätter.
Sällskapet skyndade efter Landalf uppför trappan och stannade bakom honom.
Han vände sig mot dem och sade:
"Uppför er ordentligt nu, det är en viktig person som vi ska möta."
Han öppnade dörren till rum 14. Det var litet och smutsigt och hade bara ett enda fönster.
Där fanns en säng, en kommod och stol. I stolen satt Jobert Rodan, en mycket inflytelserik ung man som ibland har lite för stor inflytelse i sin miljö. Han själv säger att det är för att han är (nä)ra?teven, ingen förstår riktigt vad han menar när han uttrycker sig på det sättet. En del av de i hans omgivning påstår att han är en gud som kan berätta en saga så verklig att man tror att den finns på riktigt.
?Kanske är vi bara en del av en saga?, kunde landets 13 främsta vise män (ofta kallade De Förvirrade) påstå ibland efter en sen kväll på krogen.
?Vad trevligt att få se dig här Jobert Rodan? utbrast Landalf.
?Han ser inte så inflytelserik ut,? viskade Pirrin till Edvin, ?Jag tror han är en Bluff.?
?Hrm-hrm, jag kunde faktiskt höra det där,? sade Jobert Rodan med en gudomlig stämma, ?Jag visste även att ni skulle tvivla, så därför lät jag ett litet under ske??
?Vad är det?? undrade Edvin. ?Vi har inget sett??
?Ser ni Mirrin som står här?? frågade den upphöjda varelsen.
?Visst, vad är det för konstigt med det??
?När gick han med i er grupp?? undrade trollkarlen, ?eller, vet ni kanske inte det??
?Visst,? svarade Pirrin, ?han ?han? var plötsligt med oss när vi gick in i staden?!?
Rodan nickar leende. ?Men före det var han inte med er??
?Näe, han stannade hemma så vitt jag minns??
?Ursäkta om jag avbryter, men vi hade en tid reserverad?? utbrast Landalf smått irriterad.
?Visst,? svarade Rodan, ?jag ska bara skicka hem den här killen först?
Plötsligt försvann Mirrin i ett moln av rök.
?Så där ja, vill du ställa frågan, då??
?Ge oss ett råd, fienden lurar runt varje hörn? vad ska vi göra?? frågade Landalf.
?För att kunna slutföra uppdraget måste du först hålla ditt löfte, Landalf, sedan uppenbaras den rätta vägen.?
Dessa ord hängde kvar i luften efter det att Rodan försvunnit i ett bländande ljussken.
?Kom nu, det finns inget att se?? sade Landalf, ?nu måste vi fortsätta.?
?Vart då?? undrade Pirrin.
?Först och främst måste jag ta en liten promenad??
Senare, utomhus, under promenaden:
?Hmmm, jag undrar just vad vi ska göra nu?? sade Landalf lite smått förvirrat.
?Men du är ju ledaren här, borde inte du veta det?? undrade Edvin än mer förvirrat.
?Han blir så där när han sover för lite.? försökte Couvenante förklara.
?Ha! Knappast!?
Gänget tittade upp mot natthimlen för att se var ugglan som talat befann sig.
?Han försöker bara slippa sitt löfte till sin kusin.?
?Nu håller du tyst, ditt fjäderfä, annars kanske någon blir förvandlad till en groda!? hotade Landalf.
?En groda? Jo, jag tackar, jag började just bli lite hungrig?, blev svaret.
?Du vet mycket väl vem jag åsyftade!?
?Jo, och jag vet även mycket väl vad som hände sist du försökte med den besvärjelsen.?
?Nu är du tyst!?
?Annars, vad då?? hånade Polly lättsamt, ?Annars kanske du råkar förvandla dig själv?igen!?
Efter att ha sagt detta bröt ugglan ut i ett gapskratt som fick honom att trilla ned från den gren han nyss satt sig på.
?Tjänar dig rätt? sade Landalf.
?Men det var ju så kul??
?Kul? En diet på flugor och småkryp i nära tre år är inte vad jag kallar kul!?
?Nåja, så farligt var det väl inte??
?Ska du säga,? utbrast trollkarlen, ?du är ju en uggla!?
?Nu ska vi inte hålla på att retas så där,? sade ugglan, ?du vet hur lätt jag tar åt mig.?
Trollkarlen muttrade lite smått förbannat och ändrade riktning på sällskapet.
?Vart är vi på väg nu då?? frågade Pirrin lågmält.
?Vi ska hämta Landalfs kusin Vin-Rends som bor i staden Merrflaesk, ett par kilometer österut.? Svarade Lego-klas ?Han är en rätt kass trollkarl, men Landalf har lovat att ta med honom på ett äventyr.?