Spelar egentligen ingen roll om de är korta eller tjocka. Man läser ändå ut dem till sist. Funderar bara på varför flertalet säger att tjocka böcker skulle innehålla mer. Tänker då på Silvertörne av Raymond E. Feist jag läste ut idag. Rätt charmigt med en konkret bok likaså.
Men bok som bok, den ska ha en början och ett slut och förhoppningsvis även en mitten.
Fast en sak kan jag iofs förstå när man säger tjocka luntor till böcker är jobbiga att läsa och det är när man kommer till Svärdets Makt av Wilbur A. Smith. Inte varit så okoncentrerad på en bok sedan jag gav mig på biblen under min konfirmationstid.
MvH Nevyn