Den elaka häxan
Plötsligt stannar den lilla pojken, som gått om alla andra i sällskapet, och vänder sig mot dem.
?Vill nått,? sade han med argsint stämma, ?VIIILLL NÅTT!!!?
Det sista som var en blandning av morrande och ylande utstöttes ur den äckligt pulserande lilla halsen samtidigt som pojken kastade den gröna kulan vid sina egna fötter.
?Puh, vilken tur,? sade Lego-Klas, ?jag trodde att han skulle göra något mot oss med den där...?
Glädjen blev dock kort då det snart visade sig att pojken förvandlats till ett hiskeligt fult monster.
Den före detta gulliga lilla pojken slog sig genom deras led som en ångvält som går bersärkar- gång, och lämnade efter sig ett halvt medvetslöst gäng hjältar. Snart låg de allesammans i en hög som monstret buntat ihop efter att långt (nåja) slagsmål lyckats bunta ihop. Med desperat förtvivlan såg de bundna hjältarna hur monstret tog upp en stor stenbummling och förberedde sig att släppa den över det illa tilltygade sällskapet.
Då, plötsligt kom en örn nedsvepande från hög höjd för att först slå ned i monstrets ansikte och sedan flyga iväg innan stenbummlingen kom ned och krossade monstret under sig.
Örnen landade bredvid hjältarna och Langorn sträckte ut handen för att klappa den tappra fågeln, då han upptäckte att den hade något osynligt runt halsen.
?Landalf?!? utbrast han glädjefyllt. ?Jag trodde nästan inte att du överlevt...?
?Jaha, du kan inte tala.?, sade Langorn sluligen, tyst, ?Vet du var din kusin är nu??
Örnen slog ut sin högra vinge och pekade framåt, längs stigen, mot huset som skymtades mellan trädens grenar?
Vi återfinner våra hjältar utanför den lilla stugan i skogen, vilken dom planerar överraskande frontanfall på.
?Vad gör vi nu?? undrade Langorn.
?Du kan ju börja med att släppa ut ugglan ur din ryggsäck.? föreslog Lego-klas. ?Han bör vara rätt omtumlad vid det här laget.?
?Hade det inte varit för Landalf så hade han varit plattare än en tunniansk köttpirog vid det här laget? sa Langorn och spännde av sig ryggsäcken. Han öppnade locket, körde ner armen, och drog upp ugglan med ett stadigt grepp om dennes hals. ?Är du oskadd??
?Kväääk?? svarade Polly.
?Måste du vara så hårdhänt?? frågade Pirrin som satt på en sten bredvid de andra.
Langorn släppte ugglan som blev sittande på marken, kippande efter luft.
?Nå!? Hur gör vi?? Edvin var nu ganska irriterad på deras käbblande.
?På hur många sätt kan man utföra ett frontanfall egentligen??
?Ja, ja vi anfaller väl då!? Lego-klas tog sin pilbåge och lade en pil på strängen. ?Vi går!?
Efter en snabb rekognoscering smög de sig fram till huset, Lego-klas ställde sig på ena sidan av husets dörr, Langorn på den andra. Langorn tog tag i dörrhandtaget och slängde upp dörren rakt över näsan på Lego-klas. Lego-klas släppte pilbågen för att hålla om sin ömma näsa, vilket resulterade i att pilen for iväg och gav Pirrin en snygg mittbena. Alven dansade runt på stigen framför huset, och masserade sitt onda luktorgan.
?Gin fabla ammadör!? röt han åt Langorn, ?ga dror du add du åller å med??
?Förlåt!? sa Langorn, ?Men kom igen nu?.
Vännerna smög in genom dörren och vidare genom en illa tilltygad hall, besmyckad med endast en illa tilltygad krukväxt på ett illa tilltygat gammalt bord. De smög sig vidare in genom en dörr och in i ett kök fullt med gamla grytor, kastruller, och mitt på golvet fanns en stor rostig ugn. En gammal gumma var på väg att skjuta in en plåt med en bunden Vin-rends på in i ugnen. När gumman märkte att någon utan framgång försökte smyga sig in i hennes kök vände hon sig om. Hon sa:
?Vad trevligt, här kommer efterrätten!?
?Ge upp gamla kärring!? skrek Langorn, ?du är utnumrerad!?
?Njust det!? skrek Lego-Klas, ?vi er fjer en dej?
?Jag ger inte upp så lätt, ska ni tro!? väste häxan, ?Jag är en hejare på djurförbannelser!?
?Vad menas med det? undrade Pirrin som inte visste så mycket om magi.
?Det betyder att jag kan förvandla er till råttor innan ni hinner blinka,? svarade häxan ondskefullt, ?Nå, vad säger ni, ger ni upp??
?Ha!? skrek Langorn, ?så lätt skrämmer man inte oss?
?Just det!? instämnde Lego-Klas, ?anfall!?
Hela truppen kastade sig först framåt i ett försök att nå häxan, sedan åt sidan för att undvika att bli träffade av en magisk stråle som under ett par ögonblick sprutade ut ur häxans pekfinger.
Nu är det ju så att örnar har det rätt svårt att hoppa åt sidan, speciellt när de flyger i full fart rakt mot en magisk stråle. Ett fruktansvärt brak hördes och hela den bortre väggen brakade samman och när sällskapet tagit sig fram dit upptäckte de att en inte alls omänsklig Landalf låg halvt medvetslös över en desto mer medvetslös, för att inte tala om förvånad, trollpacka. Efter att ha återhämtat sig aningen efter alla dessa händelser befriade de stackars Vin-Rends från plåten och lät häxan ta hans plats.
?Vad gör du här, om jag får fråga?? frågade den plötsligt närvarande Landalf aningen bittert.
?Jag tänkte att jag skulle gå i förväg och prata med den där häxan som du pratade om innan du stack iväg.?
?Kunde nästan förstå det? svarade Landalf med en suck, ?detta är Norra delen av Fördolda skogen och min vän bor i Södra delen av Fördolda skogen.?
?Jaha, det kan förklara en hel del? sade Vin-Rends, ?som att hon var rätt ohövlig till exempel.?
?Jo, då det kan vara anledningen? suckade Landalf.
?Men, vet du vad Landalf?? sade Vin-Rends upphetsat, ?Jag har kommit på en sak.?
?Nej? Landalf suckade, ?inte nu igen!?
?När man ska förstöra ett så där mäktigt föremål så måste man vara nio personer, det har jag hört någonstans?
?Jösses? nu fick Landalf en riktigt plågad min, ?så nu tänker du inte fortsätta förrän vi är nio??
?Precis?, sade Vin-Rends, fortfarande lite uppspelt, ?Nu ska vi se, hur många är vi??
?Hmm? Langorn, Lego-Klas, Edvin, Pirrin, Couvenante, Polly, du och jag,? räknade Landalf, ?Vi är åtta stycken.?
?Då behöver vi en till??
?Jag vet? utbrast Landalf, med nytt hopp, ?två av de mest mäktiga männen i hela världen befinner sig i byn bara sju kilometer österut!?
?Menar du Rut och Grötrim?? undrade Langorn.
?Precis! Den mäktige magikern och den skicklige strategen, med dem blir vi oövervinneliga, och de kan säkert tänka sig att rädda världen!?
?Rut?? undrade Pirrin, ?är inte det ett tjejnamn? Och kan man verkligen heta Grötrim??
?Deras föräldrar är lite knepiga.? förklarade Lego-Klas.
?Nej, nej, nej,? avbröt Vin-Rends, ?Vi ska vara nio, inte tio.?
?Kan vi inte få med en av dem?? undrade Edvin.
?Nej, de är helt oskiljaktiga,? sade Landalf, ?sjutton också, vad ska vi då göra??
?Bob Tumbarin!? utbrast Vin-rends entusiastiskt, ?Han är min bäste vän, han kan följa med!?
?Neeej,? utbrast Landalf, ?inte den där lallande fjollan!?
?Jo, han ska med,? sade Vin-Rends, ?nu är det bestämt?
?Åh, nej!? Landalf såg nästan gråtfärdig ut. ?Nåja, låt oss prata med häxan först?
Så gav de sig av mot den andra sidan skogen för att söka rätt på den goda häxan.
När dom hade gått några timmar påpekade Langorn att dom inte hade ätit på länge.Nu kände även dom andra en bitande hunger.Skaran stannade i en skogsdunge brevid en liten bäck.Där gjorde dom upp en eld och plockade fram mat ur deras ryggsäckar.Langorn hade ljust Moccash bröd och lite saltat kött. Edvin hade lite av varje som hans mor hade skickat med. När dom hade ätit klart tog Landalf fram några konstiga frukter ur hans väska.Edvin som inte var särskillt världsvan tittade på Lego-Klas som förtjust tog en av frukterna och stack ett litet hål i botten av den.Ur den gröna frukten började det sippra röd,genomskinlig saft.Lego-Klas tryckte genast frukten mot munnen och surplade i sig saften.Dom andra hade också tagit varsin frukt och gjorde detsamma.Edvin tog sin frukt och stack ett hål och började suga på frukten.Det smakade sött och saften, som var ljummen, värmde själen. Polly som inte var särskilt förtjust i frukt hade flugit iväg till en äng där det vimlade av sorkdjur. Vargen satt stilla vid sin husses sida och slickade hans fingrar. De två månarna spred ett purpur färgat ljus över den för övrigt svarta himlen. Kvällen hade kommit och dom bestämde sig för att övernatta i dungen.