"Du Edvin har fått tag på Härskardolken. Den är en av Sju av de dolkar som smiddes av gudarna. Den är mycket mäktig och kontrollerar de andra dolkarnas makt. Nu är den onde Bal´sauron lös från sitt fängelse och han är ute efter den. Redan nu jagar de Mörka Skyttarna efter den. Vi måste genast ge oss av till domesvalget och förstöra den."
"Mörka Skyttar? Trams, pojken stannar.." Elfina avbröt hastigt maken.
"Tjaa, om det gäller hela världens framtid måste vi ju låta pojken åka. Du ser ju att han vill. Vi kn inte hålla honom kvar här i hela hans liv." Edvin han inte säga något förrän hon hade schasat ut både honom och den gamle mannen på trappen.
"Var försiktig och bli inte förkyld." sa Elfina och slängde igen dörren.
Helt plötsligt, på en åker bredvid vägen uppenbarade sig en fasansfull gestalt. Han var klädd i en mantel som trots att det blåste var helt stilla i vinden. De stirrade i ren fasa på figuren. Plötsligt började ett hörn på manteln att fladdra följt av ett par andra bitar av manteln som med ett raspande ljud verkade att brytas loss och fladdra i vinden. Figuren tittade ner på sin mantel och blev blek i ansiktet av ilska. Han backade tillbaka från dem och sa med en röst likt ett vedträ som dras mot en tegelvägg:
?Få är de som vågar utmana...? Samtidigt stötte hans mantel emot en plogfåra och fick figuren att snubbla baklänges vilket gjorde att mantlen fungerade som en hävstång och fick figuren att trilla baklänges över sin mantel och ner i åkern med en duns. Hängande i knävecken över sin egen mantel kämpade figuren sig upp, ryckte loss manteln som var nerkilad i åkern och sprang därifrån viftande med en stav som var märkligt lik en Mana-Stav.