Efter att dom gått några timmar svepte en mörk skugga över himlen.
?Ta skydd!? skrek Lego-Klas.
?Vänta, det är lugnt,? sa Landalf. ?Skuggan som var en drake landade framför dem. Nerför ryggen hoppade en figur.
?Var inte rädda, jag kommer i fred!? sa den.
?Vem är du?!? sa Pirrin.
?Jag är Ridroh och det här är Teargilonsiriusmonderidanterielagutfrounderugat af Mystkraeg!? sa Ridroh och pekade på draken. ?Men jag kallar henne för Mysan.?
Mysan spydde en eldsflamma för att bekräfta.
?Precis vad vi behöver!? sa Landalf. ?Skulle du möjligtvis kunna flyga en av oss så vi kan hitta ett väldigt farligt föremål??
?Okej, men bra om ni säger vad det är ni ska hämta?, sa Ridroh.
?Det är härskardolken!? sa Edvin. Ridroh bleknade.
?Varför står vi här?! Vi måste hämta den genast!? Ridroh slet tag i Edvin och slängde upp han på mysan. Han tog ett stort hopp och landade på draken.
?Iväg!!? Draken lyfte. Gruppen stirrade efter den tills den försvunnit i fjärran.
?Den lilla idioten!!? skrek Bimbo efter dem.
Sittande i en buske en bit därifrån satt en ful älva.
"Ooooh.. vackra sssssöööööta långlingar," log den lilla varelsen med sina utstående ögon på helspänn.
"Göra långlingar sssssooooova länge!"
Med ett skutt, som snarast påminde om en icke alltför smidig kanin som brutit alla ben i kroppen, landade den lilla på en gren ovanför sällskapet. Snabbt som tanken börjar han/hon(?) spruta ut en klibbig sörja som på mindre än en halv evighet täckt alla utom Bimbo i en kokongliknande konstruktion. Bimbo drog fram en dolk och måttade ett kast mot älvan. Älvan hoppade undan och grymtade nåt mot skogen. Ett gäng orcher sprang fram ur buskarna. Bimbo satte en upercut på ens haka innan de andra fångade henne.
?Dumma flicka!? grymtade orchen som fått tagit emot knytnäven. "Snabba på, slashasar. Khogar vill ha de här. Bal´Sauron letar efter dom.? Orcherna traskade in i skogen konkande på gänget medan älvan skrattade ett vansinigt skratt.
"MÅNGA SSSSTOOOORA långlingar," njöt den lilla älvan (vi kan kalla henne för Gollumagap).
Med vild frenesi flÖG hon runt och svepte in orcherna i klibbigt klibb medan Bimbo förvånat tittade på.
"KRYP!!! vad håller du på med?" frågar Bimbo.
"Söta långlignar ssssssova lång sömn med söta drömmar?" svarade Gollumagap förvånat.
"Men vi har inte tid med sånt här!" svarar Bimbo "Hur får jag loss dem???" Med en vass kniv började hon sprätta upp de mindre kokongerna men lät orch-kräken ligga kvar.
"Aiiooooo.. VASSSSSSS sticka-mackapär!!!" skrek Gollumagap förfärat. "Inte vilja sätta sig upp mot lilla blonda söta." Med en liten hand klappade hon Bimbo på det vackra håret.
Långt därifrån seglade Edvin och Ridroh på Mysans rygg.
?Hur långt är det kvar, Ridroh??
?Inte mycket nu. Var det Lugnby du sa att du skulle till??
?Ja.?
?Det är där framme." Ridroh pekade.
?Mitt hus ligger där!? sa Edvin och pekade han med. Mysan landade elegant, men tyvärr var det på ett hönshus. Det blev ett väldigt skrän och Pirrins närsynta gubbandit kom utspringande.
?Vad i hela kolet håller ni på med och vad gör den där röda geten på mitt hönshus?!? skrek han.
?Öh, hallå Pittin, jag ska bara förbi och hämta en grej vet du?, försökte Edvin.
?Bry dig inte om Mysan,? tillade han och pekade på draken som var i full färd med att sluka de panikslagna hönsen.
?Näe, bry dig inte om henne, hehe.?
Edvin sprang in i huset bredvid och rotade runt ett tag innan han hittade dolken.
?Bäst att ingen ser den?, tänkte Edvin och virade in den i en bit svart tyg. Han sprang ut och såg en panikslagen Pittin slå på Mysan med en stekpanna. Problemet (för honom) var att han inte nådde längre än till benet på draken.
Mysan stönade och sa: ?Kan vi fara nu??
?Du har den alltså?? frågade Ridroh.
?Jag har den?, sa Edvin. ?Nu åker vi!?
Samtidigt, en bra bit upp i luften, flög Mysan med sina två passagerare i syvästlig riktning.
Edvin hade alldeles nyligen övervunnit sin höjdskräck och plötsligt börjat undra...
"Hur kommer det sig att du vet vart vi ska?" Edvin fick en än mer bekymrad min när hans reskamrat inte svarade. "Och varför hjälper du mig egentligen?"
"Du ska få se," svarade Ridroh med mystisk röst, "inom tid ska du få se..."
Detta hade inte precis en lugnande effekt på Edvin, men han kunde inte komma på vad han skulle göra om han fick panik där uppe, så han lugnade sig i alla fall.
En kort tid förflöt men sedan landade Mysan, fortfarande långt ifrån Lugnby.
"Vad står på?" undrade Edvin, "varför stannar vi?"
"Du får se snart."
"Vet du," sade Edvin förargat, "du börjar bli lite för kryptisk."
"Det är någon som vill träffa dig," svarade han till slut.
"Vem då?" undrade Edvin, "Är det någon jag känner?"
Ridroh skulle just säga något då han blev avbruten.