Middag och ett mordförsök
Ett mycket vått sällskap klängde upp på stranden.
?Vi slår läger här!? avgjorde Langorn surt och sparkade till en sten. Efter några minuter brann en hemtrevlig eld och sällskapet satt nysande insvepta i handdukar med de blöta kläderna hängande på tork över elden.
"Vad ska vi göra nu då?" undrade Edvin surt. Ingen han mer än titta på honom förrän en gudomlig stämma dånade från himlen.
"Vad skulle ni bråka med dum-fnissarna för? Dolken låg ju helt öppet på en stubbe, hur kunde ni missa den? Nåväl, jag skickar över den så ni kan fortsätta med ert heliga uppdrag." Landalf blev helröd i ansiktet och kliade ett blå märke på ena skinkan som han fått tidigare under dagen när han satt sig på ett visst föremål. Ingen märkte dock något, ty de stirrade alla på dolken som nu materialiserades i luften med ett blått skimmer.
"Nå, då var den detaljen avklarad," sa Edvin belåtet och stoppade ner dolken i fickan. ?Nu äter vi middag!?
?Pirrin, Edvin, Ridroh, ni samlar ved?, kommenderade Lego-Klas. ?Vin-Rends, Wilgot och Bimbo, ni kan stanna här och göra i ordning sovplatsen.?
?Bra, du kan stå där och ge order och låta bli att jobba,? sade Landalf aningen surt, ?Det är ju mitt jobb, vad vill du nu att jag ska göra? Jag kan tända elden, kanske??
?Nej, snälla gör inte det!? bönade Lego-Klas medan de andra i panik försökte sätta sig i säkerhet. ?Mysan kan ta hand om det.?
?Jag hade inte tänkt använda magi?? sade Landalf buttert ?men ok, jag stannar här och hjälper till att förbereda lägret.?
?Bra, Gollumagap, du kan komma med mig och hålla utkik medan jag hämtar vatten, och Polly?? Alven såg sig om efter ugglan och fann honom sovandes i ett träd. ?Strunt samma, det blir bra så här?
Snart satt de allesammans runt lägerelden och värmde sig, ja alla förutom vedbärarna Pirrin och Ridroh som fått nog av eld efter en incident, i vilken en viss drake medverkat, vid antändningen av brasan.
De satt en bit längre bort från elden och lappade sina aningen sönderbrända kläder.
Snart gick de emellertid alla till sängs och sov gott resten av natten, eller rättare sagt tills något otrevligt inträffade.
Edvin låg och sov i sin varma bädd då han plötsligt kände hur något kom ringlande upp för hans filt.
Han öppnade ögonen och fick syn på en lång, tydligen mycket dödlig, orm som var i full färd med att närma sig hans huvud.
?Ehheh, ki-kikill-killar?? sade han darrigt. ?Hjälp, kanske??
Det verkade som om ingen hört hans väsande rop på hjälp och han kunde inte förmå sig att säga något mer. Det enda han kunde göra var att se på när ormen slingrade sig närmre tills den var framme vid Edvins ansikte, där reste den på sig i sin fulla höjd och anföll hans oskyddade ansikte. Helt plötsligt susade en skugga förbi och Edvin förstod inte riktigt vad som hänt, ena ögonblicket var ormens vidöppna gap på väg mot honom och sedan?Ja vad hade hänt? Snart hördes ett avlägset hoande och han förstod att det var Polly som räddat honom, aningen lugnare lade han sig ner igen och somnade snart om igen.
Nästa morgon var det full uppståndelse; Bimbo, som turligt nog kände till mycket om örter och dess verkan, hade varit den förste att stiga upp för att dricka ur vattenflaskorna som Lego-Klas hade lämnat i utkanten av lägret föregående natt. Precis när hon hade fört en av flaskorna till munnen hade hon upptäckt den svaga lukten som påvisar vit ängs-freta, en mycket giftig ört som dessutom var riktigt sällsynt, strax efter det hade hon upptäckt rester av örten runt omkring flaskorna.
?Det måste ha varit Couvenante?, sade Lego-Klas, ?Hon försökte döda mig förut, och nu har hon kommit tillbaka!?
?Det måste det ha varit?, höll Edvin med, ?Vi måste vara mer försiktiga nästa natt.?