Det krånglande trädet
De hade inte mer än kommit runt hörnet förrän Vin-Rends bröt ihop.
?Men, näe?, sade han gråtfärdigt, ?jag ville ju ha med honom. Vi måste ju ha en reserv med oss!?
?Såja, såja,? svarade Langorn, ?du hörde ju vad han sade, han har fullt upp med det där trädet??
?Just det,? sade Edvin lugnande, ?så vi skulle antingen kunna ge oss iväg nu och rädda världen, eller så skulle vi kunna stanna och hjäl??
Edvin fick plötsligt en spark i baken av den av hans kamrater som stod mest passande till.
?Glöm vad jag sade, va!?, flämtade han till.
?Nu vet jag!? Vin-Rends sken åter upp medan han pratade, ?Vi hjälper honom med trädet, så kan vi alla ge oss av sedan!?
?Oh, nej,? suckade Edvin, ?vad har jag gjort för att förtjäna detta?!?
Bob hade just lallat fram till ett stort svart träd med silverfärgade och röda löv, då han hörde röster bakom sig.
?Vänta,? skrek de, ?vi ska hjälpa dig.?
Förvånat vände han sig om för att få se hela sällskapet återvända med Vin-Rends i spettsen.
?Ah, vad trevligt,? utbrast Bob med ett leende.
?Vad kan vi göra?? undrade Langorn motvilligt med andan i halsen.
?Följ med mig in i trädet.? sade han fortfarande leende medan han tog fram en påse med guldfärgat pulver och stödde ut det i luften kring dem. Plötsligt var allt ljust-gult och rött. Hela sällskapet -förutom Couvenante -stod och beundrade utsikten från en lång bro, överkorsad av många andra broar.
Avgrunden där nere, bortom alla broar var beckmörk och det nu bokstavligt talat lilla sällskapet tyckte sig kunna se floder strömma omkring helt planlöst bland virrvarret av floder. Trappor gick fram och tillbaka, upp och ned och runt i cirklar.
?Var är vi?? undrade Pirrin.
?I trädet förstås,? sade Bob, ?men pulvret slutar snart att verka, så vi måste skynda oss?
?Det är inte det som är problemet,? sade Langorn så lugnt han kunde, ?men var är Couvenante??
?Åh, nej, hennes piller måste ha slutat verka, och nu är hon INNE i trädet!? utbrast Edvin förtvivlat.
?Inte nog med det?? sade Wilgot.
Hela sälskpaet bara stirrade på honom.
?Min kula??
Samtidigt, långt, långt borta, men ändå inne i trädet.
?Välkommen tillbaka, herre?
?He,he,he,he? du har skött ditt jobb väl?
?De tror att vi bara är galna, men det är inte allt??
?Och jag har dolken, med den kan vi styra över världen tillsammans?min älskade.?
"Men, Wilgot," utbrast de allesammans mycket häpet, "vad gör du här?"
"Vi lämnade er aldrig," förklarade Wilgot, "Landalf visste att det var något lurt på gång, det är inte för intet som vi har haft honom som ledare."
"Nu förstår vi nog inte riktigt," mummlade Edvin, "vad pratar du om?"
"Som sagt var, så följde vi efter er, och jag råkade stå lite för nära när Bob slängde det där pulvret," förklarade Wilgot, "men nu tog Couvenante min kula..."
"Kulan har vi här!" utbrast Pirrin plötsligt, "Den ligger här, men var är Lego-Klas, Couvenante och dolken?"
"Långt borta, vid det här laget, de har nog lämnat trädet, och nu är det dags för oss också. Se där Bob är klar!"
Plötsligt blev allt grönt igen och de befann sig utanför trädet.
Alverna och dolken var dock borta.
"Det gick ju snabbt," utbrast Edvin häpet.
"Tycker du?" undrade Landalf när han trädde ut ut skuggorna, "Det har gått tre år sedan ni gick in, de andra kom ut igår.Jag kunde inte stoppa dem själv, jag tror inte ens att vi kan stoppa dem tillsammans just nu..."
"Vad?" sa Pirrin som inte riktigt hängt med.
"Jo," förklarade Landalf. För tre år sen när ni åkte in i trädet så släpptes Lego-Klas ut ur kulan och han och Couvente stack med dolken."
"Men," undrade Bimbo, "varför kom vi ut så sent? Inte kan väl Bob hålla på och fixa träd i hela decenier?"
Bob skakade på huvudet.
"De måste ha kommit ut strax före oss och förtrollat trädet... Också gick förtrollningen ur nu.. Eller?" Han tittade på Landalf som nickade instämmande.
"Du sa att det var försent att stoppa dem," klämde Langorn in, "vad har hänt under dessa år?"
Landalf kliade sig i skägget och tänkte en stund innan han svarade.
"Omelbart efter att de förtrollat trädet gav de sig av för att åka till imperiets huvudstad och hela Lego-Klas efter träd-giftet. Så fort han blev frisk tog de makten. De behärskar nu nästan alla riken bortsett de som Bal´Sauron tagit makten över. Jag skulle tro att de är ganska jämnstarka.. Inom några veckor kommer deras styrkor mötas för att kämpa om makten i världen.." Ridroh tittade misstänksamt på Landalf.
"Varför stoppade du dem inte när de kom ut?"
Landalf blev illröd i ansiktet och började stamma.
"Jo.. erh, öh, liksom..." han mumlade något ohörbart.
"Va?" undrade de andra. Landalf stirrade ner i marken och sade sen mycket tyst.
"Jag blev så paff när de dök upp att jag bara kom på en enda trollformel...."
"Padd-formeln!" utbrast Vin-rends. Bimbo började fnissa hysteriskt och Langorn drog på läpparna.
"Tog mig tre år att hitta till din mors stuga så att hon kunde förvandla tillbaka mig", Landalf nickade mot Wilgot. Hela sällskapet vred sig på marken i våldsamma skratt salvor.
(Samtidigt i ett palats i imperiets huvudstad.)
"Hahaha!!!!" dundrade Lego-Klas. "Snart komer all makt vara vår, eller hur Couvenante? Med dolken har den mesige Bal´Sauron inte en chans att stoppa oss!" Han tittade på sin maka som satt i en prålig tron bredvid hans egen. Hon mumlade något tyst.
"Va?" han lutade sig fram för att höra vad hon sa. Hon tittade sig runt i tronsalen för att se att ingen av deras undersåtar hörde.
"Jag var nere i valvet och för att titta på den i morse." Han nickade.
"Den förbannade dolken är försvunnen!"