Dolken blir stulen
Långt borta, någonstans på hedarna smög Bal´Sauron runt med ett mystiskt bylte i händerna. Vinden röt, solen hade förmörkats. En mörk tid stundade. Bal´Sauron log bara åt det hela. Han skulle vara härskare över världen snart. Folket skulle tvingas till underkastelse, hans fiender förgöras och den som fortfarande trotasde honom skulle komma på andra tankar mycket snabbt.
Ett isande vrål avbröt tankegången. Nej, tänkte Bal´Sauron, inte nu, inte här. Försent. En väldig Meradid reste sig upp. Den var stor som ladugård. Dess främsta vapen var sin tyngd. Den kunde slänga sig över sin motståndare och krossa honom för att sedan frossa på det lilla som skulle finnas kvar.
Bal´Sauron började springa. Men sprang han snabbt nog. Bara fram till kullen. Där hägrade säkerhten. Han snubblade på sin rock men var snabbt på fötter igen. Han tanker var absolut glasklara trots faran, kommer jag undan ska jag komma tillbaka och grilla masken.
Långt i fjärran såg en främling roat på spektaklet. Den mystiske främlingen var en man. En man med konstiga vanor. De få som någonsin hade mött honom, de var verkligen inte många, hade alltid tyckt att hans händer var det mest mystiska med honom. Han tog aldrig av handskarna han bar och han dolde dem alltid. Hade de sett vad som fanns där under hade de flytt direkt. Där fanns tatueringarna som känneteckande mördaren. Inte vilken vanlig hamnbuse somhelst, utan de som hade tränats av dödens döttrar, den farligaste tempelordnen i denna världen.
De som var verkligt duktiga på vad de gjorde. Just denna mördaren var speciell han hade ett uppdrag som berörde en viss Couvenante...
Väl tillbaka i sitt hemliga tillhåll pustade Bal?Sauron ut, det hade varit en farlig expedition, men det var det värt. Hans giriga ögon tindrade i mörkret medan han öppnade det lilla byltet.
?VAAAAAAAAAAAAAAAAA?! BORTA?!?
Det hjärtskärande skriket ekade genom landet, i en så konstig frekvens som gjorde att ingen vaknade, förutom alla grävlingar i trakten.
Mördaren rörde sig långsamt och självsäkert mot palatset då han såg något blänka till, bara ett par meter bort. En dolk, vad förunderligt. Den såg nästan magisk ut, tänk att mörda någon med en sådan sak. Leende och än mer beslutsamt fortsatte han mot palatset.
?Älskling, jag går och lägger mig nu,? ropade Couvenante, ?sitt inte uppe och grubbla hela natten, dolken dyker säkert upp i tvätten igen.?
Det enda svaret hon fick var ett fnysande, så hon stängde dörren till sin sovkammare och gick till sängs.
Skuggan klättrade försiktigt ned från taket i riktning mot balkongen, tog ett skutt och landade ljudlöst på det kalla stengolvet. Han gick fram till grinden och dyrkade snabbt upp den utan att det minsta ljud hördes.
Långsamt drog mördaren sin dolk, smög fram till sängen, lyfte armen och högg till mitt i ryggen. Ingen kunde överleva en sådan attack.
?Ajj!? skrek Couvenante argsint, ?vem kommer in här mitt på natten för att slå mig i ryggen??
Mördaren stirrade förvirrat på sina tomma händer, sedan på dolken som hängde och svajade i takbjälken.
Snabbt som ögat hoppade han upp i luften, slog en tredubbel bakåtvolt, fick med sig dolken ner och landade mitt framför Couvenante bara för att åter flyga av sängen då en svart eld sköt ut ur kvinnans händer.
Nu var mördaren förbannad, han hade nätt och jämt kommit undan. Hans arbetsgivare hade inte sagt något om att hon var en magiker. Svärande över sitt misslyckande kastade sig mördaren ut genom fönstret, som satt mycket högre upp än vad han mindes.
?Nu kan det väl ändå inte gå mycket sämre?? jämrade sig den stackars mannen medan han linkade bort från (ben)bråttsplatsen. Plötsligt hörde han något mycket stort, och dessutom mycket nära.
Han vände sig om och flämtade förvånat ?Du??
Dörren till Couvenantes sovkammare splittrades plötsligt och hennes man kom in.
?Vad händer här, jag hörde skrik??
?Det är ingen fara, älskling, här är dolken och se, jag har satt fast den i en magisk kedja som du får ha runt halsen,? sade hon, ?men dra tillbaka dina arméer tills du fått kontroll över de andra dolkarna, öva dig på att använda härskardolken lite mer.?
Samtidigt blev Bal?Saurons arméer kommenderade att dra sig tillbaka.
?Han har fortfarande dolken. Vi måste avvakta. Till reträtt!!!? kommenderade Bal?Sauron.
?Men härskare, tänk om han använder härskardolken till att styra mig?? utbrast en av de förkorade, ?Det är ju det den främst används för, att styra de övriga dolkarna.?
?Om?han får dig,? sade Bal?Sauron bittert, ?så dödar jag dig.?
Den ende som var riktigt nöjd med den här kvällen var Meradiden, två personer hade han samma natt fått jaga iväg, synd bara att båda kommit undan?
Nästa kapitel: En armé.