Nytt inläggBesvara inläggetLista inläggTill välkomstsidan

2bc

Alternativt slut

Louise blev förvånad när KHAOS också kom genom den svarta öppningen.
"Jag tro.. tro... trodde slutet var kommet nu..." stammade Louise.
?INTE ÄN! DET HÄR ÄR BARA EN SÄKERHETSÅTGÄRD! FÖLJ MIG!?
KHAOS lede Louise genom långa mörka korridorer med en och annan fladdrande fackla. Långt bort hördes vatten droppa... Om det nu var vatten.
Det omaka paret kom fram till en bastant trä dörr i slutet av korridoren. Det hade groteska ornament, och en tung tvärslå istället för lås. Lousie stirrade frågande på dörren, och sedan på sin ledsagare.
"DETTA ÄR DÖRREN SOM DE NYA KROPPARNA NÅR JORDEN GENOM", upplyste KHAOS hjälpsamt. "HÄR IN TRÄDER INGEN UTAN MIN TILLÅTELSE, ÖVERHUVUDTAGET."
En plan började ta form i Louises huvud. Hon smålog.
"Vad händer om man försöker, då?" frågade hon ljuvt, och lade handen över sin svärdsskida.
"FÖRSÖKER?" frågade KHAOS oförstående. "VARFÖR SKULLE NÅGON VILJA FÖRSÖKA?"
Louise anföll.

?Den här sorgeperioden är ju löjlig!? utbrast Landalf där han spatserade fram och tillbaka under den svarta flaggan. Runt honom tisslade och tasslade Sai-el krigarna något om att han inte respekterade Edvins död. Eller något?
Hur som helst så borde de fortsätta färden som planerat, även om Edvin var död så måste de ju rädda världen! Han märkte hur främlingen Pirrimanos kom och ställde sig i närheten och att han pratade. Däremot var han för upprörd för att höra vad saken handlade om.
Plötsligt tyckte han sig ana någonting och i samma ögonblick hoppade Pirrimanos till lite lätt. Eller hade han gjort det strax innan?
En liten glödande kol bit kom flygande genom luften, passerade rakt igenom den svarta flaggan och antände sedan ett närbeläget buskage.
?Edvin!? flämtade Pirrimanos plötsligt och Landalf vände en intresserad blick mot honom. Vem var det där egentligen?

Edvin reste sig sakta om. Hans kropp kändes domnad och kraftlös, och han hade svårt att fokusera blicken. Halvt avsvimmad stapplade han tillbaka till platsen där Louise låg begravd. Han stönade, och ställde sig på knä i den blöta snön. Han krafsade lite i snön och försökte minnas om det var här han senast sett Louise, eller där... Han reste sig upp, och försökte på annat håll. Han kände sig så trött, så trött. Hans fingrar slöt sig om något fast. Ett ögonblick förstod han inte, det var som om alla tankar var så mycket långsammare än de brukade. Han stirrade ner mot snön. Något fast... Han började en febril utgrävning av platsen och efter bara en kort stund fick han fram en bit av en jacka. Edvin fortsatte att gräva, skvätte iväg snön och slet och drog. Snön rörde sig fortfarande här och där. Enskilda stenar tumlade neråt. Lousie, tänkte han om och om igen, Louise, Louise? Louise, Louise. Lever du, Louise? Sedan fick han fram flickans uppochner vända huvud. Han vände det försiktigt så att ansiktet syntes.


Namn: Eowyn
E-post:
Tid: 15:52
Datum: 2004/05/10