Alternativt slut (Emils verision)
Louise blev förvånad nnär KHAOS också kom genom den svarta öppningen.
?FÖLJ MIG!?
Louise följde KHAOS genom långa mörka tunnlar som ringlade sig fram och tillbaks, fram och tillbaks. Louise fick en känsla av att de gick runt i en Cirkel.
"MYCKET OBSERVANT!" vrålade KHAOS, "JAG BRUKAR ALLTID GÖRA DET FÖR ATT SE OM NÅGON MÄRKER DET."
Sedan vek han av in i en sidaogång och ökade tempot. Snart kom de fram till en stor svart dörr.
"Är det där vägen?" undrade Louise.
"JA, TILL MITT PRIVATA GEMAK."
Han öpnnade dörren in till rummet och hakan trillade i golvet. Han tog snabbt upp denoch tryckte den på plats.
"FAR! VAD GÖR DU HÄR?"
Louise tittade in och fick syn på Jobert Rodan sittande framför elden i en bekväm läderstol.
?Du menar inte att du glömt årets släkträff!?? sade Jobert och såg chockad ut.
?JO, ALLTSÅ, JAG HADE VÄL NÅGOT SVAGT MINNE AV DET!? vrålade KHAOS.
?Som sagt, jag kom förbi och plockade upp dig som avtalat.?
?ÄHH, TACK, FAR! JAG SKA BARA TA HAND OM DEN HÄR!? Han pekade på Louise. Sedan tog han ett ordenligt tag i henne och släpade henne efter sig ut i korridorerna. Efter vad som tycktes vara en evighet kom de fram till en förfärlig dörr.
?HÄR INNE SKICKAS ALLA SJÄLAR TILLBAKS TILL JORDEN I SINA NYA KROPPAR! VAR INTE OROLIG DU MINNS INGET EFTERÅT OCH DET GÖR INTE ONT!?
Sedan knuffade han in henne och rusade iväg. Benet lossnade halvägs innan han kom utom synhåll så han fick stanna och sätta dit det igen. Louise tittade dock på den fasansfulla scenen som utspelade sig innaför. Tusentals kroppar låg i stora högar ochc en bit ifrån dem stod deras själar på led. Louise kastade sig åt sidan och gömde sig bakom en hög med kroppar. En helt svartklädd figur där det enda som syntes var tänderna som stack ut den mörka kåpan. Louise rös och kröp längre bort. Långt bort kunde hon se ljus. Hon tänkte att om hon kunde ta sig genom den öppningen kanske hon kunde komma tillbaks till Jorden igen. Hon började smyga försiktigt. Det fanns en massa maskiner på vägen för både själar och kroppar. De största verkade gå ut på att föryngra kropparna för återanvändning och detsamma gällde själarna. Då fick hon syn på den, i en hög längre bort; Hennes kropp! Hon sög försikgt bort mot den och drog loss den.
?HÖRDE DU NÅGOT?? undrade en av de svarta skepnaderna med en blodisande stämma.
?DET VAR NOG BARA EN SJÄL SOM GNYDDE.? Svarade en annan med samma röst.
Louise pustade ut och smög vidare med sin kropp i famnen. Äntligen var hon framme vid utgången. Det var ett stort rullband dit kroppar ständigt rullade fram tillsammans med sina nya själar. Precis i sluutet stod en av de svarta skepnaderna och satte på dem addresslappar med deras nya mödrars namn.
?DU DÄR!?
En av skepnaderna hade upptäckt Louise och kom emot henne i ett rasande tempo. Det fanns ingen tid att tänka; hon sprang fram till rullbandet och hoppade upp, slet åt sig en addresslapp och började resan ner till Jorden. Vad hon kunde förstå skulle hon återfödas i sitt nuvarande skick eftersom hon inte åkt igenom någon av maskinerna. Innan hon svimmade kastade hon en blick på addresslappen: ?Mysan ? Drake?