Med en dåres envishet påpekar jag då att; Nej, Eddings är ingen "stor" författare och ja, hans historia är rätt banal men den äger ett underhållningsvärde som, förhoppningsvis någon mer än jag måste uppskatta. Vad jag minns när jag tänker tillbaka på serien/serierna är inte storyn utan personerna. Så många som du tycks ha uppfattat dem Christina, verkade de inte i mina ögon.
Som jag tidigare sagt, är jag väldigt förtjust i den hala ålen Silke. Mandorallens språk (som inte alls gör sig på svenska utan helt enkelt måste läsas på engelska) Garions första magiska försök, när han ska förflytta en sten med viljekraft, fick mig att skratta så tårarna sprutade. Möjligt är att jag har en simpel humor, men normalt har jag väldigt lätt att hålla mig för skratt åt enkla skämt. Anses ha en ganska torr humor av mina vänner. Jag uppskattar ett gott skratt och gillar kanske Eddings av den enkla orsaken. Däremot har jag lagt märke till i artiklar jag läst, både i tidskrifter och på nätet, att det är väldigt populärt att hacka ned på just Eddings och jag kan inte låta bli att undra varför. Alla kan ju inte älska allt och alla men det kan väl inte bara vara jag som tycker det är underhållande att läsa en Eddingsbok. Jag avser köpa hans nya bok som knappast kan vara samma historia återberättad. Den handlar såvitt jag vet om en tjuv och en katt och är bara i en del.
Öh förresten Covetous. Jag vet en som hållit på och harvat på samma tema ett otal böcker och som aldrig verkar bli färdig med det...;-)