En armé
Borta i skogen har sällskapet åter hämtat sig från skratt salvorna, och därefter återvänt till Bobs hus. Sittande runt hans köksbord verkade nu allt hopplöst.
"Vad ska vi nu ta oss till?" klagade Pirrin. Ingen svarade honom utan satt bara dyster tyst och ritade glada gubbar i det tjocka lager damm som täckte allting. Minutrar gick. Timmar gick. Så plötsligt reste sig Langorn upp och sade högt:
"Nej, här kan vi ju inte sitta!" Därefter slog han med eftertryck näven i bordet för att ge sina ord mer kraft, vilket inte var helt smart. Ett stort damm moln dammade upp och fick alla att börja hosta. Efter några minuter kraxade Landalf till svar:
"Du har rätt, vi måste göra något." Alla nickade instämmande, för de hade fått rätt ont i baken av att sitta på Bobs hårda trä stolar i flera timmar.
"Det måste finnas en motstånds rörelse någonstans?, sade Ridroh entusiastiskt. Landalf skakade på huvudet. "Alla motstånds grupper har krossats redan innan de hunnit skaffa sig någon makt."
"De riken som inte erövrats då?" undrade Bimbo. "Bara barbar länder?" Gruppen försjönk i tystnad medans de tänkte förbrilt. Slutligen sade Langorn:
"Finns det ingen motståndsrörelse för oss att gå med i får vi skapa vår egen!"
"Bra idé?" instämde de andra.
"Slutpratat?" undrade Polly, "Om vi ska bilda en rebell grupp måste vi handla fort." Alla nickade och gav sig ut genom dörren. De kom dock inte många meter förrän det blev stoppade. Runt stugan stod 76 342 dum-fnissar. Ett stön slapp ur de som träffat fnissarna tidigare. En av dum-fnissarna travade fram till Landalf och sa:
"D´n ajv´n fj´om k´m m´d..."
?Jag kan tolka om ni vill? sade Bob hjälpsamt och sade något obegripligt till dum-fnissarnas ledare som nickade entusiastiskt och fnissade litegrann.
"Alven, Lego-Klas, har kidnappat Fniss 3451 som hämnd för de plågor han fick utstå när han var med er hos dem", tolkade Bob, "Det här är fnissarnas armé. De vill att vi ska leda den för att rädda Fniss 3451!" Han såg sig runt mot de andra. Langorn ryckte på axlarna:
"Någonstans ska vi väl börja."
Och över rikena spreds budet.
"Det finns hopp!" Mäktiga hjältar samlades under våra hjältars Banér för att ta upp kampen med ondskan. Tusentals samlades för att befria landet från tyrannerna. Domedagen närmade sig!
Sällskapet bestämde sig för att gå till staden Bri`o.
?Jag har en vän där som heter Charlie Snörtunna?, sade langorn, ?Han har kanske några tips dessutom
äger han ett värdshus dit många äventyrare kommer...?
Mer han inte säga förrän tre varglocker rusade fram ur buskaget. Den närmaste var nära tre meter hög. Langorn tog sitt svärd och hög en av dem, Vin-Rends höjde handen och sade några ord, ett träd exploderade någonstans långt borta.
?Oops!? sade Vin-Rends.
Några minuter senare var striden över och sällskapet fortsatte mot Bri´o.
Efter några dagar stod de utanför Charlies värdshus. De öppnade dörren och någon sade:
?Välkommen Vedstege!?
?Charlie! Det var länge sen.?
?Varför kallar han dig vedstege?? undrade Pirrin.
?Ett av mina många namn.? svarade Langorn och tog in på värdshuset.
?Nå, Charlie?? undrade Langorn ?några nyheter om våra motståndares arméer??
?Visst, käre vän?, sade mannen stolt, ?jag fick ditt bud förra veckan och jag har gjort lite efterspaningar.?
?Bra jobbat?, sade Langorn, ?som du vet har vi slagit läger i Gammelskogen, där Bob bor.?
?Jodå, och en hel del hjältar har samlats där har jag hört.? sade den unge mannen.
?Nä, egentligen är de inte så många än?, förklarade Langorn, aningen motvilligt, ?det är mest ett reklamgippo som vi satt ihop, men en rätt rejäl armé har vi satt ihop.?
?Lego-Klas avaktar och samlar styrka i Imperiets huvudstad, han ser inte ut att gå till anfall mot någondera sida.?
Sällskapet blev lättade när de fått höra detta, men då fortsatte värdshusvärden sin rapport.
?Bal?Sauron, däremot, han försöker utbreda sin makt genom att ta över fler och fler länder, han har ju redan tagit större delen av världen.?
Sällskapet gav Landalf en sur blick som för att säga: ?Vadå, alla länder??.
Landalf fattade galoppen och började skamset inspektera rummets ena hörn.
Spindelväv, smuts och en liten pall, antagligen en pall, det var svårt att se på grund av all spindelväv?
?Vad tycker du att vi borde göra nu då?? undrade Langorn, ?har du några goda råd??
Den där pallen var ju rätt ful? tack och lov för all spindelväv?
?Ondskan har ju som sagt tagit över de flesta av länderna i sydöst, förutom Sai-el landen bortom bergen, långt, långt bort i öst. Ingen av våra fiender har vågat försöka sig på att anfalla dem, än.?
Ännu mer spindeltrådar, runt omkring i hela hörnet, det såg nästan ut som om allt var uppbyggt av trådar?
?Sai-el folket är ju rätt konstigt, men de skulle utgöra mäktiga allierade till våra trupper?, sade Langorn fundersamt, ?men deras land ligger så långt bort, vi befinner ju oss i nord-väst dit ondskan ännu inte nått annat än med enstaka plundringståg.?
?Vad mycket trådar? vänta lite, allt består av trådar!? Landalf sken plötsligt upp.
?Det finns ett sätt att ta sig dit?, sade han och drog på så sätt till sig allas blickar och öron, ?om vi skulle kunna använda de där trådarna som Couvenante talade om tidigare, då skulle vi komma dit fort som bara den!?
?Men Landalf!? protesterade Langorn, ?den enda jag känner till är den i Yttre-Änd och jag vill helst inte ta mig hela vägen dit igen.?
?Om vi skulle kunna få tag på ett sådant där troll, eller vad det nu är för något, så skulle han säkert kunna hjälpa till?, föreslog Landalf, ?men var kan??
?Jag tror jag har ett av de där ?trollen?, som du kallade dem för, här på mitt värdshus?, sade Charlie, ?om du väntar lite så ska jag hämta honom.?
Charlie reste sig upp och försvann ut ur rummet, men kom tillbaka nästan genast.
?Det här är Tro?gen.? sade han för att presentera sin vän för sällskapet.