Boken är stulen!
Ugglan gick grubblande igenom rådssalen och funderade på vad han skulle göra med nya medlemmar som alltid hamnade i problem. Ett knarrande ljud hördes i salen och den massiva träporten öppnades långsamt. In kom Elaz.
?Ugglan?, sade han. ?Jag klarade mig utmärkt utan din inblandning. Dessutom var det inte särskilt snällt att kasta en "stora rädslan?-formel på mig.?
?Jag var tvungen.? sade ugglan med en lugn röst.
?Tvungen!? fräste Elaz. ?Tvungen!?
Elaz höjde händerna och mumlade något magiskt. En blixt av silverljus flög rakt mot Ugglan, som i sista ögonblicket fick den att flyga ut genom ett fönster.
?Nu tar du det lugnt!? sade ugglan med en mindre lugn röst. Elaz lyssnade inte utan avfyrade ett grönt eldklot mot honom. Även det lyckades han tvinga undan men en bit av hans mantel brändes av. Ugglan höjde sina egna händer ock fick luften runt Elaz att explodera. När röken försvann var Elaz som bort blåst.
?Va..vad har jag gjort!?? fick han fram.
?Ingenting.? hördes en röst bakom honom. Ugglan vände sig om och fick till sin förvåning se Elaz bakom sig. En blå stråle träffade Ugglan i ansiktet, han kände sig trött och föll ihop medvetslös. Det sista han såg innan han blev medvetslös var Elaz med boken "to be continued" i ena handen och en spade i den andra...
Tidigare?
Mördaren och Ridroh hade slagit läger... De hade slagit läger tidigt denna dag eftersom det blivit mörkt ovanligt fort efter det att solen gått ned. Nu satt de och grubblade på detta med den grönblå solen. Meradiden fattade inte vad det hela gick ut på, han hade lagt sig för att vila, han tyckte om att vila. Plötsligt hördes en röst från ovan:
"Så där ja. Hahaha, det får räcka nu killar.?
"Va?!" undrade killarna samtidigt.
"Jag tar tillbaka mina solglasögon nu?, sade rösten, "det var bara ett practical joke som jag utsatte er för eftersom Ridroh störde mig, med sina böner, då jag låg i badet."
"God natt då, Rodan?, sade Ridroh, "vi måste sova nu så att vi orkar fortsätta jakten på stenen."
Att rulla nedför en backe och slutligen hamna i en stor lerpöl är inte kul. Speciellt inte när lerpölen är riktigt stor och fläckar ned en till oigenkännlighet. Inte blir det heller mycket mer trevligt om man ligger där medvetslös i flera timmar. Detta hände med Bimbo och hennes vän dumfnissen. När de väl vaknade upp, fann de spåret av en jättelik Meradid, den de ramlat ned på innan de rullat ned på meradidens vänstra sida samtidigt som Ridroh rullat åt höger. En stor blodfläck syntes på muren, detta tydde på att Ridroh och den mystiske mannen var döda vid det här laget...
"Vi måste söka reda på den svarta gurkstenen!" sade Bimbo.
"Jo, jag h´rde det?, svarade dumfnissen, "var fin´s den där G´rkh-Bell?"
"Han styr tydligen över ett land en bra bit västerut?, sade Bimbo tveksamt och tittade upp mot den gulvita morgon solen och pekade mot horisonten, "åt det hållet."
Inne i palatset var dock Lego-Klas förbannad.
"Den där gigantiska masken tog kol på två av mina soldater innan de han fånga offren igen?, han blängde surt på Couvenante som försökte trösta honom, "och nu har vi inte kvar den förbenade daggmasken till anfallet mot Gurkh-Bell, och vi behöver den där stenen."
"Såja, ta det lugnt min älskade?, sade Couvenante, "nu måste vi vila oss en vecka, det sade helarna. Sedan ger vi oss ut efter stenen!"
Hos Phorumets råd var fyra bekymrade magiker samlade uppe i Ugglans tornrum. Ugglan hade just avslutat sin berättelse.
?Tog han Boken?? frågade Lady Beth alarmerat.
Lord Ugglan nickade och tog sig sedan för huvudet när världen började snurra igen. Verkningarna av sömnformeln hade fortfarande inte försvunnit helt.
?Jag underskattade honom. Jag trodde aldrig att en av de Yngre skulle vara stark nog att sätta upp en sköld mot min paralyseringsformel. Men han lyckades ta sig runt och överraska mig bakifrån.?
?Och sedan försvann han alltså med Boken. Lady Pejgan tittade hjälpsökande på de andra tre medlemmarna av Phorumets råds inre kärna. Tror ni det här betyder att han tillhör... rosa Äjja??
Till och med en så mäktig magiker som hon tvekade en kort stund innan hon uttalade orden. Rosa Äjja var de medlemmar av Phorumets råd som i hemlighet stödde Bal´sauron. Det var få som kände till dem och ännu färre som erkände att de fanns. Men de fyra Äldste visste alltför väl att rosa Äjja verkligen existerade. Sällskapet sades vara lika gammal som Bal´sauron själv, och kallade sig rosa Äjja efter sin mörke härskares favoritfärg. Varifrån tillnamnet Äjja kom visste ingen.
?Det är svårt att säga?, sade Lord Nibelung tankfullt, ?De Yngre har annorlunda värderingar än oss. Det kan hända att han tog den helt enkelt för att hämnas, eller för att visa att han kunde.?
?Låt oss hoppas det?, sade Lady Beth, ?I så fall han kanske kommer tillbaka med den. Men skulle Boken hamna i fiendens händer är det ute med den här världen.?
Alla begrundade detta.
?Jag tror det är dags att sammankalla Phorumets Råd.? sade Pejgan till sist.
?Ett rådsmöte?? Ugglan reste sig häftigt upp. ?Är det verkligen klokt? Ju mindre de Yngre blir inblandade, desto mindre risk är det att de gör något dumt och blir skadade. ?
?Jag håller med Lady Pejgan?, sade Nibelung, ?och det är inte bara för att vi... host... hrrmm...? Han kom av sig men fortsatte sedan.
?De Yngre har redan börjat muttra om att vi i de Äldstes råd håller dem utanför saker och ting, och om vi inte gör något kanske fler söker sig till rosa Äjja. Dessutom har ju sett att flera av de Yngre har oanade talanger.? Han tittade menande på Ugglan, som höll sig om sitt värkande huvud efter att än en gång ha rört sig för snabbt. ?Jag tror det har blivit dags för Rådet att visa sig enat.?
"Prat?, sade Lord Uggla, "Rosa Äjja, visst finns det någon sådan, men ingen har försökt ta sig dit, än mindre stödja ondskan sedan..."
"Nämn inte honom?, fräste Lord Nibelung till, "jag tror ändå att vi behöver Rådet."
"Vid närmare eftertanke så..." började Lady Pejgan, "vi kanske inte borde skrämma allihop."
"Vad säger du Beth?" undrade ugglan, "dessutom så hade han aldrig lyckats golva mig om det inte vore för striden mot den svarta hinden, mina krafter var slut..."
?Vart tog Beth vägen?? utbrast Lady Pejgan. Stolen där hon nyss suttit, var plötsligt tom.
?Märkligt?? muttrade Lord Nibelung.
Lady Beth mer än småsprang genom korridorerna på väg mot sitt torn. Hon rusade så fort att den vinröda manteln flaxade bakom henne likt ett lakan på tork.
?Vad har han nu ställt till med?, mumlade hon för sig själv.
När hon sprungit upp för de trehundratrettiofem trappstegen utan att ens stanna för att hämta andan (Det var inte för intet som hon var rådets budbärare) fann hon dörren till sitt rum olåst och när hon sköt upp dörren, såg hon Elaz sitta vid hennes bord, på hennes stol.
?Jaså är det här du gömmer dig. De kommer att samla till rådsmöte på grund av det du gjort.?
?Och...??
?Är det allt du har att säga? Var har du gjort av boken??
?Vet inte så noga. Jag la den någonstans.? Elaz reste sig och tog fram ett glas mjölk och en påse med något mystiskt brunt pulver i som han hällde i mjölken och rörde om.
?Någonstans? NÅGONSTANS? Leta rätt på den och det nu så ska jag försöka smuggla ner den utan att någon märker det. Förstår du inte! Berättelsen kan inte gå vidare förrän vi har boken!?
Elaz såg sig om i rummet, sen satte han sig ner igen och tog en klunk av den bruna drycken. Han reste sig igen lika kvickt som om han suttit sig på en kaktus.
?Boken?, sade han, ?Här är den.?
Beth ryckte den åt sig.
?Du är så god och kommer på rådsmötet, annars kan de bli misstänksamma. Det finns de som tror att du kanske tillhör rosa äjja.?
Elaz satte drycken i halsen och hostade ut den över Beths mantel.
?Jag!!??
?Just du.?
?Varför??
?För överfallet på Ugglan och för att du tog boken. Jag går ner och lämnar tillbaka den nu och du städar upp efter dig.? Hon pekade på bordet som fläckats av mystisk brun dryck.
"Förlåt för det där med att jag stal boken, jag var bara så arg och så trodde jag att ni kanske hade styrt mig med boken?, sade han när, "och om det hade varit så hade jag grävt ned den där ni aldrig kunnat hitta den."
"Nu pratar du dumheter?, utbrast Beth, "vanligtvis kan vi inte alls styra vad de andra här ska göra, men det har gått snett någonstans."