Efter den kraftiga måltiden kände DWH sig ganska dåsig. Han gäspade och lutade sig mott ryggstödet på sin stol, lät blicken glida mot horisonten där den blodröda solen var på väg ner. Så vackert...
Plötsligt fick han onda aningar. Allt stod inte alldeles rätt till. Plötsligt klarvaken reste han sig och skyndade sig ut på däck för att se vad som stod på.
I korridoren stötte han på Eowyn, som med rufsigt hår kom springande mot honom.
"Åh, DWH, du vet inte hur glad jag är över att få se dig! En jättelik drake har landat på däck, och jag tror att han för tillfället håller på och friterar vår kapten! För Den Ljuses skull, DWH, vi måste göra något!"
Kocken svalde och undvek att titta Eowyn i ögonen. Plötsligt krängde skeppet till. De två tappade för ett ögonblick balansen, men var snart på fötter igen.
DWH nickade för sig själv och greppade sabeln som hängde vid dennes sida. Han mindes hur han hade varit negativt inställd till att kapten Jörgen hade insisterat på att alla ombord på skeppet skulle bära vapen, men nu förstod han att hans överordnande hade varit beredd på något i den här stilen.
Med höjd sabel och Eowyn i släptåg rusade han upp på däcket.