Eddings var den första fantasy jag läste. tio och ett halvt var jag när jag började i Stenens väktare. Serien fängslade mig något alldeles enormt. Eddings fortsatte jag läsa utav bara farten, och tyckte aldrig han var dålig, förrän Sagan om Tamuli. Så här efteråt tycker jag fortfarande att Sagan om Belgarion och Sagan om Elenien är väldigt bra, om än lite banala ibland. Tamuli ochg Mallorea, dock... Han skulle nog ha avslutat innan dem.De känns påklistrade nu i efterhand. Nu retar jag mig på dem.
Eddings har en hedersplats i min bokhylla, den är som min första kärlek eller nåt