Asmodean var just inne i ett givande samtal med sin alltför länge saknade vän, då kocken och Eowyn kom utrusande på däck. Vad nu? tänkte gycklarn och kände hur draken irriterat vände uppmärksamheten mot de nykomna.
"Ge dig av, du mörkrets Odjur!" skrek DWH och viftade med sabeln.
"Åh, Guud", stönade Asmodean. Han utbytte en blick med draken, som skakade lätt på huvudet. Ja, ja, tänkte gycklaren, då får jag väl göra något själv.
"DWH, inte trodde jag att du var den som anföll goda varelser. Vad är det du har lurat i kocken, Eowyn?"
DWH tvekade i någon sekund och sänkte sabeln. Han sneglade mot Eowyn som såg ut att när som helst spricka av irritation.
"Jag, lurat? Din malätna, fula gamla lekare! Hur kan du hävda att JAG, drottningens kartläsare, HAR LJUGIT?!?" Hon skulle just kasta sig över den överlägset småleende mannen då ett huvud stort som hennes ena ben sträcktes fram mot henne. Drakens stämma var djup och nästan överjordiskt melodisk.
"Vem är det här?" Nyfiket lät draken sin nos smeka Eowyns blonda hår. "Den är vackert."
Alla kunde höra att draken var mycket ovan vid att tala, men det var endast Asmodean som stod med gapande mun.
"Du talar? Min vän..." Draken fnös. "Spela inte enfaldig." Han ignorerade gycklaren, åtminstone såg det så ut för de runt omkring, då han undersökte Eowyns hår. Draken var den enda i sällskapet som rörde sig.