Han-som-kommer-med-draken
I Paranor-Mahl fortsatte studierna. Pirrin hade redan varit vaken länge och undervisats i teori. Nu var det dags för övningen med eldkloten igen. Han hatade övningen med eldkloten?
?Det börjar bli lite lättare i alla fall.? sade han till magikern som skulle träna honom.
?Hur menar du??
?Jo, jag kan liksom känna på mig ungefär var eldkloten kommer att dyka upp.?
När han fick se den gamles blick ångrade han omedelbart att han öppnat munnen.
?Så bra?, sade han och stoppade in ena handen i en ficka som inte såg ut att finnas, ?nu ska du göra övningen med ögonbindel.?
?Va!? utbrast Pirrin, ?med förbundna ögon??
?Ja?, svarade magikern medan han hjälpte Pirrin med ögonbindeln, ?du sade ju att du kunde känna var kloten var.?
?Men??
?Nu börjar vi då?? sade magikern och Pirrin hade inget val. Han började springa framåt, men kände att det inte var bra att springa åt det hållet. Det var inte det att ett eldklot skulle dyka upp där, det var snarare så att borgens mur befann sig åt just det hållet. Det var också just detta han kände. Den gamle suckade högt och gick sedan fram till sin elev. Avsvimmad, förstås.
?Jaha, han kan väl få ta en liten rast i alla fall.? sade mannen för sig själv och bar in honom.
Även om det fortfarande var tidigt på morgonen hade även Edvin varit vaken länge. Han och hela sai-el folket hade startat strax innan gryningen. Vaken var kanske inte riktigt rätt beskrivning trots allt. Han kämpade med att hålla sig vaken samtidigt som han försökte hänga med sai-el krigarnas höga tempo. Edvin var imponerad av deras hastighet, han hade aldrig sett en armé stryka fram så snabbt. Vid närmare eftertanke hade han inte sett någon armé stryka fram tidigare, även om en del av hans huvud uppenbarligen trodde det. Nej, nu var han tvungen att vakna helt, det här gick ju inte för sig.
Det var då han fick se henne. Den vackraste flickan han sett på länge. I och för sig hade han gått med Louise ett bra tag, men hon var aningen?vardaglig. Så kom han att tänka på Bimbo, som hade följt med honom på avstånd under deras resa. Han kunde väl inte gå omkring och tänka på andra flickor nu? Men, å andra sidan var det ju inte säkert att de skulle hinna fram i tid för att rädda Bimbo från den onde Lego-Klas. Den här flickan var ju visserligen sai-el, men det kunde väl inte skada att försöka. Han uppbådade sitt finaste leende och ändrade riktning på sina steg så att han kom upp jämsides med henne.
?Hej!? sade han i ett försök att inleda ett samtal...
?Vad trött jag är på det här!? utbrast Vin-Rends, ?ingenting händer på den här platsen!?
Som svar på hans ord kom den svarta hinden galopperande mot dem ur fjärran. Sällskapet slängde sig på marken i panik och såg de hur hinden passerad ovanför dem. Alla utom Bob som missade marken en aning och föll skrikande ut över kanten. Ingen av de andra hann med att rädda honom, nu skulle den svarta hinden säkert ta honom. Det måste ha varit detta som den planerat då den kommit flygande så nära deras huvuden.
?Inte Bob också!? utbrast Vin-Rends förtvivlat och såg på de andra. Wilgot och varg såg inte ut att ha något att säga. Plötsligt saknade Vin-Rends Bobs babblande, de här andra sade ju aldrig något?
?Hjälp mig upp!? skrek plötsligt en röst och en hand sköt upp över kanten. Förvånat sträckte Vin-Rends ut sin hand och hjälpte en skakad Bob att ta sig upp.
?Hur?? började han men ändrade sig, ?vad tog emot??
?En maska i nätet.? svarade Bob frånvarande.
?Ok, då fortsätter vi väl.? sade Vin-Rends i ett dåligt försök att dölja sin förvåning.
De andra ville inte säga emot, de bara följde efter. Här ville de sannerligen inte stanna länge till.
"Hej där!? sade Edvin och använde sin bästa raggningsreplik, ?Jag heter Edvin och jag är utvald att rädda världen."
Visserligen var det hans bästa raggningsreplik enbart därför att han inte hade kommit på någon annan, men den fick duga. Hans mål slängde en föga intresserad blick åt hans håll.
?Ehm?Vart är en så vacker flicka på väg, måntro?? försökte han.
?Vart tror du??
?Eh, just det ja?? sade Edvin nervöst när han insåg att det var han själv som beordrat dem.
?Har du inte redan sällskap?? undrade flickan och pekade bakåt utan att vända sig om.
?Louise? Nä, det kan man väl inte säga, hon är ju så konstig och??
En mycket välbekant smärta återkom i den ordinarie regionen. Louise anslöt sig under tystnad till sällskapet.
?Jaha, då var det förstört?? tänkte Edvin. Någonstans inne i hans huvud vaknade en främmande ilska.
?Stryp henne, slå henne. Sparka henne, sparka alla!?
?Eh, ursäkta mig!? svarade Edvin, ?Det här är mitt huvud!?
?Mitt! Mitt! Mitt!? ekade rösten tillbaka.
?Lägg av nu, va?? skrek Edvin som svar, ?Jag var här först!?
Sai-el flickan avbröt hans tankegångar.
?Det var ju inte ens henne jag menade.?
?Va?? Edvin stirrade på henne ?Vad menar du då??
?Jag menade Mysan, förstås.? svarade flickan. Edvin blev minst sagt förvånad. Varför kan ingen fatta att hon är en drake? Först skyttarna och nu den här flickan! En tanke smög sig in i hans huvud utan att han bett den komma in. Han kunde se sig själv, högt uppe bland molnen med sin fru Mysan. Fullt med unga drakar som flög fram och tillbaka runt dem? Edvin som spyr, höjdskräcken tillsammans med de konstiga rörelserna får honom att må illa. En annan tanke fortsätter. Nio år tidigare skulle han ha suttit och beundrat sina söner och döttrar. Tio små tår, tio små fingrar, tjugo små klor? Fjälltäckta små bebisar som sitter i hans famn och spyr? En tredje tanke slår honom. Nio månader tidigare? Längre kommer han inte innan han i verkligenheten kämpar för att inte spy.
?Eh?nä?, sade Edvin, ?jag skulle inte tro det??
Edvin vände sig om för att försäkra sig om att han inte kommer att råka illa ut. Ingen Mysan i närheten, bra.
?Men då antar jag väl att jag också är ledig.? svarade flickan och blinkar till Edvin.
Edvin känner hur glädjen flödar inom sig och ska just öppna munnen då Louise säger något.
?Den där Bimbo då??
?Döda henne, stryp henne, sparka henne!? sade en röst i hans huvud.
?Nej, nej, nej Edvin!? svarade en annan röst, ?jag bara skojade förut.?
?Gjorde du?? undrade Edvin.
?Nä, egentligen inte??
En spark i baken väcker honom och när han vänder sig om ser han hur flickan avlägsnar sig. Två på en dag? Det var ovanligt.