Då darce vinglande var på väg till köket för att få någonting i sig hörde han gälla skrik från däck. Han tvekade någon sekund men vände sig sedan ditåt. Synen som mötte honom då han öppnade dörren och steg ut ur korridoren fick honom nästan att svimma. Eller snarare, den skulle fått honom att svimma om han inte vore en så modig äventyrare. Den enda på däck som verkade ha någon som helst kontroll över situationen var kapten Jörgen. Han stod myndigt och beordrade de oroliga matroserna hur de skulle göra för att fälla ut nödlandningsskärmarna.
De andra, gycklaren, kartläsaren och kocken såg ytterst ynkliga ut där de satt och höll sig fast i relingen. Plötsligt reste sig Eowyn upp på stadiga ben.
"Vi borde ta oss in!" ropade hon. De andra två följde hennes exempel och reste sig. DWH och Eowyn tog sig osäkert bort mot Darce, som höll upp dörren för dem. Sedan slank han in efter dem och stängde till dörren.
Asmodean stannade på däck. Draken, som lämnat skeppet då det börjat kränga, kom nu tillbaka.
>Kom, min vän, låt oss lämna denna oroliga plats.< hörde gycklaren i sitt huvud. Han tog tag runt drakens hals och krängde sig smidigt, ja så smidigt det nu är möjligt på ett fallande skepp, upp.
"Kan vi göra något för skeppet?" ropade Asmodean. Draken fnös. >Varför bry sig?<