"Kommer vi att dö?" undrade DWH ängsligt.
"Vet inte, vi får se," mumlade Eowyn.
Plötsligt slog de i marken med ett brak. De spände sig alla, beredda på smärtan. Då den emellertid inte infann sig öppnade de försiktigt ögonen.
"Är alla oskadda?" frågade Eowyn.
"Min arm!" flämtade Darce. "Jag tror den är bruten!"
"Eowyn som även råkade vara en erfaren helare böjde sig ner för att ta sig en titt på den. Det var inte en skön syn som mötte henne.
"Är det illa?" bade Darce att få veta. "Eller är den abra vrickad? Jag har ingen känsel i den!"
Eowyn suckade. "Jag är ledsen bäste vetenskapsman, men den är..."
"Vad?"
"Mos. Totalt förstörd. Den är bortom all räddning."
Darce svimmade, antingen av chocken eller av smärtan och blodförlusten. Förmodligen lite av båda delarna.
"Tur att det inte var högern i alla fall," mumlade hon.
"Jag är vänsterhänd," väste han sammanbitet. Sedan blev allt svart.