Eowyn begravde ansiktet i händerna.
Hon satt inne i hjärtat av skeppet och lyssnade på de underliga, dämpade ljud som hördes utifrån.
Ingen hade ännu vågat lämna skeppet, eftersom situationen var så skrämmande. De hade kraschat. Men de hade inte störtat... eller det hade de visst, men de hade inte störtat ned i havets djup, i alla fall om bristen på vatten gick att dömma av.
Å andra sidan kankse en vatenklockeeffekt hade uppnåtts av skeppets skrov, men det lät inte troligt. Skepp som flyger brukar inte vara så himla vattentäta.
Bath kom insmygande i rummet.
"Hur mår han?" frågade hon lågmält.
Eowyn ryckte på axlarna för att visa att hon inte visste.
"Samma", mumlade hon.
Darce låg helt stilla i sin medvetslöshet. Ifall det inte vore för att han andades, skulle han ha sett död ut (och, om han inte andades, skulle han inom kort vara död också).
"Han har inte vaknat upp?" undrade Beth och satte sig vid sidan av sängen de försiktigt lagt ut Darce på.
"Nej, han har inte ens rört på sig sedan kollapsen. Inte ens när vi..."
Eowyn tystnade.
"Inte ens under operationen verkade han vara medveten om vad som händer omkring honom."
Beth såg ned på det febriga, sjukliga ansiktet på bädden.
"Var är du?" viskade hon tyst och rättade reflexmässigt till täcket.
Eowyn återvände till sin tidigare pos med ansiktet begravt i händerna.
Ett rasslande ljud hördes utifrån, som regn mot sidan, fast hårdare och inte lika tryggt.
"De andra?" frågade Eowyn mumlande när ljudet försvunnit.
"I matsalen. DwH har ordnat en kokduell. Ingen tar det på något större allvar... Utom Petter och Wertas, de har ett regelmässigt krig därute. Jag är inte säker på att Petter kan laga mat, men han verkar ha bestämt sig för att vinna ändå."
Eowyn log halvt och suckade sedan.
"Vi borde kanske gå ut?" började hon halvhjärtat föreslå, men tystnade när ännu ett underligt ljud hördes utifrån. En serie av skarpa skall, som fick ungefär hälften av phorumisterna i matsalen att hoppa till och tappa diverse matredskap, och den andra halvan att svära.
"Åh, jävla skit!" utbrast Petter när han såg att hans soppa hamnat på golvet.
"Ja, skit var ordet", flinade Wertas.
Darce drömde...