Vide
Ett svagt sken lyste upp tältet. Plugg stod i tältöppningen med sin stav i handen.
"Kan du nu tala om vad det är som händer?" sade han. Vide släppte dolken som klingande föll till marken. Han såg sig förvirrat omkring.
"Vad...?" Med ens bröt ett fullständigt kaos ut i tältet. Alla vaknade och kom på fötter. Inte minst Edvin.
"Maskros! Vad gör du här? Vem är han??
"Vide!" hördes Langorns förvånad stämma utropa.
"Känner du den här mannen?" frågade Maskros, "Han försökte just döda Edvin."
Med ens blev det tyst.
"Döda?" sade Edvin och Vide i munnen på varandra.
Maskros pekade med foten mot dolken på golvet. Edvin böjde sig efter den.
"Nej!" skrek Maskros, "Rör den inte."
Edvin rätade på sig igen.
"Det ser ju ut som härskardolken. Hur har han kommit över den"
"Jag tror inte det är den?, svarade Maskros, "Förmodligen är det en underlydande dolk"
"Den som har härskardolken i sin hand kan styra andra med hjälp av den".
"Hur har du kommit över den?" frågade Langorn och vände sig mot Vide.
"Jag köpte den av en gatpojke på marknaden. Den såg värdefull ut och jag fick den till ett bra pris. Jag trodde jag skulle kunna göra mig en hacka på den. Jag är köpman", tillade han förklarande för de andra.
"Vad hände sen?" frågade Maskros.
"Jag minns inte så noga. Jag satt vid min lägereld och tog upp den för att granska den lite närmare. Då kände jag liksom ett brinnande hat och något sade mig att jag måste döda de här två".
"Två! Vem mer än Edvin?"
"Hon som kommer med en liten blomma i knapphålet."
"Louise!"
"Varför just de?" frågade Landalf. Vide skakade på huvudet.
"Jag har ingen aning."
"Hämta de andra?, sade Langorn, ?Jag tror vi måste diskutera det här."
Elaz smög in i sitt lilla rum. Han hade klarat testet. Han började smått packa ihop lite viktiga saker.
"Var lade jag min mantel?, sade han tyst för sig själv.
Elaz hittade manteln och drog undan en gobeläng. Bakom gobelängen fanns en mörk port som ledde ner till källaren. Gången gick under arkivet till en port ca 100 meter från byggnaden där forumets råd var beläget.
"Nu måste jag skynda mig till huvudstaden." tänkte Elaz och begav sig av.
"Hur kom ni hit egentligen?" undrade Edvin.
"Vi öppnade ett fönster i nätet..." började Plugg.
"En sorts portal, alltså?, förklarade Maskros, "man kan ta sig vart som helst med en sådan."
"Kan inte ni ta oss till Imperiets huvudstad så att vi kan rädda Bimbo?" undrade Edvin. Plugg öppnade munne och tänkte säga något, då han plötsligt såg en skimrande bild av Jobert Rodan ovanför Edvins huvud. Guden såg mycket strängt på honom och Maskros. Trollkarlarna förstod vad det betydde, de skulle inte lägga sig i...
"Nå?" undrade Edvin.
"Va?" Plugg hade ett svagt minne av frågan. "Nej, vi måste tyvärr ha sett platsen förut."
"Har ni inte varit där förut?" undrade Edvin, "var det inte där ni hämtade Louise?"
"Jo, men vi såg inte så mycket av omgivningen då..."
"Hur kom ni då dit?"
"Det var tack vare Louise?, förklarade Plugg, "vi visste hur hon såg ut och exakt var hon befann sig, dessutom hade vi en massa magiska prylar där hemma. Och Louise hjälpte oss på ett sätt som vi inte kan förklara och som hon inte vet själv, det var en speciel dag just då..."
"Hur kom ni i så fall hit?" undrade Edvin, "här har ni väl inte varit förut?"
"Vi fick veta hur det här såg ut när vi läste..." började Plugg, men Maskros stampade honom på foten. De på forumet skulle bli riktigt arga på trollkarlarna när de fick veta att de hade snokat i deras böcker, dessutom så kunde ju ingen från denna värld få höra talas om boken.
"En mycket bra bok..." försökte Maskros, "med många målande beskrivningar."
"Kan ni inte komma till imperiet med den boken?" undrade Edvin.
"Tyvärr finns det bara en version av den boken, och den finns på Phorumet..."
"Och där kan vi inte öppna fönster." fortsatte den andra trollkarlen "och ni vet ju att medlemmarna i Phorumets råd inte kan ta sig ned till den här världen?"
"Vad ska ni göra nu då?" undrade Edvin.
"Vi ska ta oss hem nu och...nej!" Maskros såg förtvivlad ut "vi har ju renoverat!"
"Så nu får vi gå hem?!" utbrast Plugg.
"Kan ni inte komma någon annanstans med fönster?"
"Vi har inte sett så mycket av världen, så vi sitter nog fast här..."
Bilden av Jobert flinade hånfullt.
Plötsligt kommer de andra in.
"Var är Vide?" undrar de "och dolken?"
"De måste ha försvunnit när vi pratade..."
"Och dolkens grepp om honom är säkert starkare än någonsin vid det här laget!" utbrast Landalf, "nu kanske han aldrig blir normal igen..."
?Hmm?nu ska vi se?, sade Maskros, ?vart kan Vide ha tagit vägen??
?Genom snåret var det väl?? svarade Plugg.
?Vänta lite nu?? sade Maskros, ?vi är i en öken!?
??och öknar brukar inte vara fulla av snår?? fortsatte Plugg.
?Precis!? Maskros fortsatte fundera.
?Det borde väl betyda något??
?Jag läste en bok en gång för länge sedan?? började Plugg.
??den där om det galna buskplanterar-folket?? undrade Maskros, ?jag har också läst den.?
?Precis den boken!? utbrast den andra, ?den som Lord Uggla skickade till mig för några år sedan.?
?Visst är det fascinerande?? började Maskros, ?tänk hur de lever!?
?Ja, och de där buskarna!? sade Plugg, ?För att inte tala om all??
Pirrin låg i sin säng i borgen Paranor-Mahl och studerade gamla böcker. Just nu skummade han igenom böcker som handlade om ?magiker och deras lärlingar?. Boken var faktiskt riktigt ointressant, men lite information fick han i alla fall. Pirrin hade ju börjat studera magi, detta var för att magikerna här tillät detta. Vem som helst kunde inte lära ut magi till andra, speciellt inte till någon som inte var invigd i magins hemligheter. Med andra ord skulle det vara möjligt för Edvin att lära sig av mäktigare magiker när Pirrin väl var klar. Eller? Delar av boken var skriven på det gamla språket och även om han studerat språket under ledning av magikerna så hade han mycket kvar att lära. Paranor-Mahls magi och trollkarls magi, verkar skilja sig en aning enligt böckerna. Det här var totalt onödigt, han lärde sig inget nytt!
Pirrin suckade, slog igen boken och försökte med en av de lättaste typerna av magi. Traven med böcker hade av någon anledning hamnat precis utom räckhåll för en person som ligger på sängen. Om en av böckerna nu skulle röra sig hitåt? Omöjligt, böckerna stannade kvar där de var.
Pirrin gav ifrån sig en ny suck, reste sig och gick fram till böckerna.
?Det galna busk-planterar folket? läste han på bokens framsida. Nåväl, det handlade inte om magi, så det fick väl duga.
?Langorn? sade Edvin ?kan du förklara hur du känner den här Vide??
?Det är egentligen rätt invecklat?? började Langorn.
?Jag vet redan det där? sade Landalf ?jag går och hör efter om Plugg och Maskros kommit tillbaka än, de har varit borta i timmar.?
?Ok, det blir bra? sade Edvin ?jag sitter här och?lyssnar under tiden.?
?Hur som helst så var det en tio år sedan, jag var ute på ett annat äventyr med Landalf? fortsatte Langorn ?jag hade redan träffat Lego-Klas då men vi kände inte varandra så väl. Vi hade just kommit tillbaka till lägret då Polly??
?Kom och titta här killar!? sade Landalf ?ni borde se det här..:?
De följde trollkarlen genom natten och kom fram till en eld där Maskros och Plugg satt.
??vatten. Och sedan använder de visst sådan där?? Maskros såg ut som om han visste vad han pratade om, vilket var mer än vad man kunde säga om Landalf, Edvin och Langorn ?för att få igång all??
?Ursäkta mig, mina herrar? avbröt Landalf ?men har ni hittat Vide än??
?Vem?? undrade trollkarlarna i kör.
?Han som försökte mörda mig för ett par timmar sedan och som ni skulle leta rätt på.?
?Jaha, han!? utbrast Plugg ?nej, honom har vi inte??
?Men vi kom fram till att busk-planterar folket varit här? avbröt Maskros och den andre nickade instämmande.
?Busk-planterar folket?? undrade Landalf ?vad pratar ni om??
?Jo, ni ser de där buskarna som står där borta?? började Plugg.
??fast vi är i en öken? fortsatte Maskros ?och alldeles nyss regnade det, märkte ni det??
Edvin stirrade oförstående på Langorn, men denne visade inga tecken på att förstå han heller.
?Det kanske var lika bra? sade Langorn ?det verkar rätt dumt att jaga en beväpnad man, som håller på att förvandlas till ett monster, genom ett buskage en regnig natt i en öken.?
De andra kunde inte mycket annat än hålla med. Det var dessutom snart morgon och då skulle de behöva fortsätta. Om de satte ut lite fler vakter så skulle nog inte Vide komma in i lägret fler nätter i alla fall.
Jobert Rodan satt framför sin teve och kollade på sin skapelse. Både Eowyn och Emil hade lyckats undkomma. Men tålamod var en dygd och det hade Jobert Rodan gott om?
Vide föste undan några grenar ur sin väg genom snåret. De dårarna! Han hade bara behövt vänta tills de tänkte på något annat, sedan hade han kunnat smita hur lätt som helst. Vides ena hand smög sig till dolkfästet medan han banade sig väg genom taggsnåret.
"Dolken?, mumlade han, "MIN dolk. Den är min, min, MIN!"
Det började regna. Vide lade beskyddande en hand över 'sin' dolk.
"Du ska inte bli blöt. Min älssskade."
"Förmodligen har han avancerat genom snåret." muttrade Landalf.
"Vaddå?" undrade Plugg.
"Vide! Dolken!"
"Åh, just det ja. Hade aldeles glömt bort den detaljen." erinrade sig Plugg.
"Är mycket upptagen, ska du veta."
Han gav Landalf en menande blick.
"Så. Vad ska du göra åt det, Landalf?" undrade Maskros ointresserat. Landalf skar tänder.
"Jag... NI ska hitta honom!"
"VI?" utbrast Maskros och Plugg förskräckt.
"Ja! Ni!" Landalf blev plötsligt alldeles röd i ansiktet.
"Har ni något emot det, kanske?"
Maskros öppnade munnen för att säga att de faktiskt HADE det, men Plugg ställde sig avsiktligt på hans fot.
"Aaaoooyyyyyy!" ylade Maskros.