Petter:
Nej, det är det inte.
Buffy är ALLT ANNAT än klichéartad.
Det är den minst klichéaktiga serien de sänder på TV just nu.
Allvarligt.
Man tror att de följer TV-reglerna, men sedan händer något oväntat...
I "Passion", tex.
Det är fyra karaktärer som är viktiga i det avsnittet.
Buffy, vampyrdråparen (skapad som en slags feministikon - med svagheter och styrkor.)
Giles - Buffys "väktare" och ständige informationskälla om alla monster. Han är hennes enda fadersfigur och har varit med från början.
Jenny - Giles flickvän och dataläraren på skolan. Under första säsongen såg vi hur de bråkade, men efter ett tag började de flirta och nu är de kääära i varandra.
Angel - vampyr. Dödade fel tjej en gång och hennes släkt, några zigenare, förbannade honom genom att ge honom hans själ tillbaka. Så han ägnade ett bra tag åt att deppa och må dåligt, innan han bestämmde sig för att sona sina brott genom att slåss mot monstren.
Han och Buffy är kääära.
I "innocence" och "surprise" gick Angel och Buffy hela vägen - men säg den lycka som varar.
Angel blev glad för första gången på evigheter och då visade det sig att förbannelsen hade några små finesser... blev Angel någonsin lycklig, förlorade han sin själ igen.
Så Buffy pojken förvandlades över natten till en ond och helläskig skitstövel som planerar att ha ihjäl alla Buffy älskar för att driva henne galen.
Trevligt...
I alla fall så kommer det fram att Jenny är en av de där zigenarna, hon är ättling till de som först förbannade Angel. Hon flyttade till Sunnydale för att hålla ett öga på Angel.
Buffy och Giles blir förbannade, för KUNDE HON INTE HA NÄMNT NÅGOT TIDIGARE om hela den där "lycko"-grejen?
I alla fall så förlåter Giles Jenny i "Passion".
Jenny, å sin sida, vill gotttgöra sin dem genom att återge Angel sin själ.
Hon arbetar på nytt med förbannelsen.
Angel får veta på det här, och bestämmer sig så klart för att stoppa henne.
Så han smyger sig på henne, förstör datorn hon jobbar på och säger några sarkastiska saker... Jenny rusar därifrån i en typisk skräckfilms-scen.
Angel jagar henne genom hela skolan (hon satt där och jobbade, hon är ju som sagt datalärare) medan Jenny gör lite typiska grejer som att dra ned vagnar m.m. framför fötterna på Angel för att vinna tid.
I alla fall kommer hon till slut upp på en korridor på övervåningen.
Hon stannar flämtande och ser sig om.
Det är tyst och mörkt, men hon står framför ett panoramafönster och lite ljus från gatan lyser upp scenen.
Sedan dyker Angel upp, fast från framför henne.
Typiskt skräckfilm!
Jenny gnäller något, och Angel kör igång med hela det där typiska jag-är-ond-och-nu-berättar-jag-min-plan-för-den-goda-jag-har-fångat-för-det-finns-inte-en-chans-att-hon-kommer-undan-!-sättet.
Man tänker, "jaha, kom och rädda henne nu då, Buffy!"
Sedan går Angel hastigt fram till Jenny, tar tag i henne och vrider hennes nacke så att hon dör.
Jävla skit...
I en enda scen har en av huvudkaraktärerna dött och en av de andra blivit oåterkallerligt ond.
Typiskt och kliché, eller?
Och det är inte den enda gången sådant händer, det händer hela tiden (Faith, exempelvis), men jag vill inte avslöja hela serien...
Bästa avsnitten:
"Once more, with feeling" - en demon kommer till Sunnydale... och får alla att brista ut i sång! Roligt för oss, trist för invånarna eftersom de avslöjar sina mörkaste hemligheter - vilka är många och långa. Bra, roligt och dramatiskt :D
"The body" - vi får följa Buffy under de första timmarna efter upptäckten av en näraståendes död.
Det är INGEN musik i det här avsnittet, ingen sorglig melodi som uppmanar oss att gråta, och det är inga tidshopp i scenerna. Vi får se det i realtid.
Jag grät, kan jag avslöja, efter trettio sekunder.
"Conversations with dead people" - börjar vädligt snyggt och med en del roliga scener, men sedan får några av huvudkaraktärerna besök av gamla döda vänner.... Som skräms, uppmanar till självmord eller bara påpekar livets meningslöshet.
Sååå bra.
"Something blue" - en förtrollning går fel och Buffy är plötsligt förlovad med Spike. Hahahaha!