Gurkh-Bells rike
?Det här går ju aldrig? muttrade Pirrin.
?Jo, då? svarade magikern ?du ska kunna flytta på icke-magiska föremål också.?
?Inte den här boken i alla fall? suckade Pirrin ?det går bara inte??
?Ska vi testa med ögonbindeln på?? undrade magikern.
?Då ser jag ju inte om jag lyckas? sade Pirrin ?men ok, vi gör så.?
?Så där, ja? sade magikern när han var klar ?försök nu då.?
Sakta lyfte boken från bordet och svävade uppåt.
?Bra, och så slänger du den i korgen där borta?
Pirrin använde handleden som om han hade kastat ett ruttet ägg på någon av de usla lekarna som då och då besökte Lugnby. Det hördes ett susande ljud, sedan ett skräckslaget skrik och till sist en duns när något slog i marken.
Försiktigt tog Pirrin av sig ögonbindeln och såg sin nedslagne lärare.
?Aj, då? sade Pirrin.
Det där såg ut att ha gjort ont.
?Några andra bra planer?? undrade en av männen ?ska vi kanske försöka hitta någon annan galen fattiglapp och råna honom medan vi flyr??
?Tyst med dig!? flåsade den andre ?jag kan väl erkänna att det var ett misstag att råna den här killen.?
?Det säger du inte?? sade den tredje och såg sig om.
?Hur länge till?? undrade den första.
?Tio minuter? svarade han ?om vi orkar springa så här fort, så lever vi i tio minuter till.?
?Lysande framtidsutsikter, alltså!? sade den andre ?undrar om min livförsäkring täcker det här??
De tre männen sprang, ramlade och tumlade ned för en stor sandhög och fortsatte sin flykt.
När de kom uppför nästa sanddyn fick de se något som inte bådade gott.
Ett stort buskage blockerade deras flyktväg. Som om inte det vore nog, började det regna.
?Vad är det där egentligen?? undrade Pelle.
?Det ser ut som en?älg? svarade Ridroh ?en älg som är gjord av gurka.?
Pelle bröt bort en liten bit av älgens horn och smakade.
?Jo då, gurka är det i alla fall? sade han ?som allt annat här.?
?Se det från den ljusa sidan.? Sade Ridroh.
?Nej, inte mer av det där? stönade mördaren ?nåja, vad är det??
?Vi behöver i alla fall inte svälta ihjäl när det är så gott om gurka? sade Ridroh och flinade ?dessutom är det riktigt gott med grillad gurka.?
?Och hur ska vi grilla gurkan?? undrade Pelle.
?Det har du rätt i? svarade Ridroh ?det finns ju ingen ved häromkring.?
?Det närmaste du kan komma till grillad gurka är den som Rim kan värma upp? sade Pelle ?och det är rätt farligt att laga till gurkan på det sättet. Jag föredrar att äta den rå.?
Ridroh nickade, rå gurka fick duga.
En bit därifrån har Bimbo och dumfnissen tagit en liten paus.
Dumfnissen tar ut den sista provianten ur sina fickor, som för den delen brukar innehålla oproportionerliga mängder mat med tanke på plaggets storlek, och bjuder Bimbo.
?Vad ska vi sen äta då?? suckar Bimbo ?vi sitter fast i ett land av gurka utan vare sig vatten eller mat!?
Dumfnissen ser deprimerad ut, samtidigt som han ser lika dum ut som vanligt. Det hela efterlämnar en rätt underlig min.
?Fi gommer at?älta ijäl!? tjuter dumfnissen.
?Såja, ta det lugnt? tröstar Bimbo ?vi kommer nog på något.?
Bimbo och Fnissen traskade på genom det ödsliga gurklandskapet. Då och då såg de en rörelse i ögonvrån men ingen av dem brydde sig egentligen om dem. De började gå ner för en sluttning då Bimbo plötsligt halkade:
?D? j?nt f?ck?? vrålade Dumfnissen med sin pipiga röst. Bimbo som landat mjukt i gurka undrade förstrött vad hon hade halkat på. Hon tittade ner på marken och fick syn på en liten böck som kom rinnande genom en fåra i gurkan.
?Vi följer vattnet där!? sade hon till Fnissen och började gå. När de gått en bit kom de fram till bäckens ände. Den kom från ingenstans verkade det som. Då fick hon några tunga droppar i huvudet. Hon tittade upp och fick syn på ett litet moln som såg ut att gråta.
?Vad heter du?? frågade hon vänligt det lilla molnet.
?Tussen?? snyftade molnet.
?Varför gråter du, tussen??
?Jag har alltid velat bli ett Cumulonimbus (åskmoln) men jag kan inte hålla mig tillräckligt länge?, sade Tussen sorgset och släppte iväg en ny störtflod med regn, ?jag kommer nog aldrig att bli ens ett Cumulus (stackmoln)! Och jag har inga kompisar heller. 3 av min kompisar blev Cumulus, 1 blev Cumulonimbus och en blev till och med ett cirrostratus!!!?
?Är det någon form av rang bland moln?? frågade Bimbo och såg ut som ett frågetecken. Fnissen hade trillat omkull av ansträgningen att förstå och höll på att drunkna i Tussen tårar.
?Det kan man väl säga.? sade Tussen sorgset.
?Det är nog bäst att du följer med oss så du kan berätta mer.? föreslog Bimbo.
Seker-anden smög sig fram genom korridorerna på Phorumet. Den var ute efter hämd. Hämd för att den uteslutits ur jordelivet för så länge sedan, men ändå så nyligen, av rådets grundning (?). Innan dess hade den enkelt kunna fånga ombyttliga människors sinnen och kroppar. Enkelt. Nu krävde minsta fyllebylt nogrann planering och precision. Men den skulle hämnas. Det var den så gott som skapad för. Sekern hade målet. Den hade motivet. Den hade medlet. Tre oskyldiga små 'M' som kunde bli Phorumets fall... Och allt som kunde stoppa Sekern var en Korchatt, en ras som sedan länge var utdöd...
Eller?
Pelle och Ridroh utbytte blickar. Rim var helt tydligt knäpp.
"Öh... Rim, vad gör du?" vågade sig Pelle till slut på att fråga. Meradiden svarade inte, utan fortsatte springa runt i cirklar och då och då skrika:
"Oohohoho! Ohohohoho!".
Det var ett mycket konstigt beteende, särskilt för en meradid.
"Öh... Rim?" Inget svar.
"Hur... hur mår du? Är du... Är du HUNGRIG, kanske?"
Drakryttaren och lönnmördaren bakade en bit. Rim sniffade i vinden. Plötsligt föll han ner på marken, alldelles stilla, alldelles tyst. Pelle och Ridroh gav varandra frågande blickar. Vad tusan hade hänt med Rim?..