Dags att diskutera någonting av intresse, det existentiella närmare bestämt...
Så vad sker egentligen omkring oss? Otaliga krafter sätts i spel, alla lägger de sina spår i rymden...
Finns det ett verkligt syfte bakom allt detta, eller är det blott en underlig slump?
Liv (levande organismer) eftersträvar fortlevnad. För att liv skall kunna utvecklas och handla krävs det att hon förbrukar, i annat fall förgås hon illa kvickt. Vad vi förbrukar är världens resurser, som ger oss den energin nödvändig för våra kroppar...
Fortlevnaden bland organismer sträcker sig också så långt som att hon önskar sprida sig, genom förökning och föra vidáre sitt arv. Ur vad kunde liv uppstå, denna fascinerande men dödsdömda kraft?
Livet i sig är en kamp, ty resurserna är begränsade och många hungrar. Den starke tar för sig och går mätt för dagen, medan den svage tvingas i underkastelse eller förintelse.
Otaliga yttre krafter påverkar och formar alla organismer, och vi anpassar oss efter världen för att på så vis överleva. Mänskligheten är uppfinningsrik och nyfiken, så hon anpassar även omvärlden efter sina egna behov...
Och allt liv måste ju förr eller senare förgås, så lever vi endast för att resa oss? Är tillvaron en prövning, får den rättfärdige belöning efter detta? Den döde torde veta, men ingen levande man eller kvinna (inte utan att ifrågasättas)...
Eftersom vi inte vet livets verkliga ursprung eller syfte, och inte heller huruvida vårt handlande i livet har någon effekt på oss i döden, så kan vi inte heller veta hur vi skall leva. Det handlar om val, handling och konsekvens.
Det är fritt för varje individ att välja hur hon vill söka tillverka tillvaron, och huruvida hon lägger sin tillit i händerna på ett fiktivt väsen vid namn Jahve eller ej. (se där, jag fick visst in en vass kommentar om vår käre och allsmäktige narcissist)
Tillvarons mål och livets mening är insikter bortom våra ringa förstånd, vi kan endast förlita oss på oss själva och vandra längs den väg i livet vi finner tilltalande. Men endast för att vi inte vet det svårbegripliga i tillvaron, behöver det för den skull inte betyda att intet svar finns... Säkerligen finns kunskapen, om vi kan nå den i framtiden eller ej vet jag inte, då jag inte vet hur vi kommer utvecklas.
Så vad anser ni om existensen, och hur ämnar ni leva era liv?
// Sorgebrand- Försjunken i tanke