Det är lustigt att somliga personer på phorumet definierar "att leva" som någonting vars syfte endast är att fokusera sig på det triviala i tillvaron...
Vi kan ifrågasätta, vi kan fundera och vi kan grubbla. Kanske finns det ett syfte med detta, kanske kan vi kanalisera denna längtan efter insikt till någonting som leder till "det högre". Men ni avfärdar blott detta och säger att man minsann skall "leva"...
Ni som inte vet av tillvarons ursprung eller syfte, ni vet knappast om det finns en rätt väg att vandra i livet.
Så varför skulle jag, som eftersträvar djupare insikter och förståelse för tillvaron, skjuta detta som intresserar mig åt sidan för att lägga ner min ork i någonting jag inte tror på?
Ett sådant resonemang är dumt.
Och jag är övertygad om att svaren finns, även om vi idag inte kan nå dem (kanske kommer vi aldrig kunna).
Jag äskar individens valmöjlighet, och det triviala är ointressant...
Jag säger inte på något sätt att ni lever fel... Nej, jag är övertygad om er valmöjlighet och så länge ni blir nöjda med resultatet av ert eget handlande så är det väl. Men det är upp till var och en att välja, och endast för att någonting tycks naturligt behöver det inte vara sant eller nyttigt.
Vad gäller min tid på denna fördömda jord spenderar jag den hellre försjunken i tanke och begrundande, än utövandes sådant jag inte ens finner intressant.
Jag eftersträvar förkovring, genom både erfarenhet och studie... Enda anledningen att jag stiger upp om morgonen och fortsätter leva i denna nästintill odrägliga tillvaro är för att jag fortfarande anser att jag har goda förutsättningar att finna någon slags betydelse.
När utsikten om dräglighet försvinner kommer även jag göra det, av min egen hand.
För att väcka mitt intresse kan det behövas mer än blott behag... Jag är en av dem som är mycket förtjust i känslomässigt djup och det som utmanar mitt intellekt.
Visst erbjuder livet många chanser till både behag, känsla och upplevelse... Detta ändrar dock inte på det faktum att förgörelsen bränner livet ur oss alla. Och den mänskliga naturen törstar efter tillfredställelse där tillfredställelse inte står att finnas...
Lev väl...
// Sorgebrand