Jag gillade inte Djävulens frestelser.
Jag förstår vad författarinnan försökte säga, och jag respekterar det fullständigt, och jag tyckte idéen till handlingen var bra också.
Men att blanda de två?
Ewww, dålig idé.
Boken kändes påtvingad.
I De fördömndas drottning var temat åtminstonne lite passande till handlingen (btw, temat märktes inte av ALLS i filmen. Hur dumt är det?)
Jag gillade "The tale of the body thief", de dödligas förförare. (Fjärde boken).
Temat var ju att Lestat behövde finna sig själv och komma till ro, och det var jävligt bra och passade verkligen med handlingen.
Plus att jag gillar David :D