Råden att öva mycket och läsa mycket (och knycka idéer ...) är bra.
Ett knep kan vara att beskriva saker som om man aldrig sett något liknande förut och dessutom bara får någon enda sekund på sig att uppfatta det allra viktigaste. Vad är det då man lägger märke till hos en byggnad, till exempel? Något med silhuetten, kanske, eller färgen, eller någon enstaka detalj som "sticker ut" rejält. Det gäller alltså att inte skriva det man VET, utan det man faktiskt skulle SE (höra, känna, etc) om man faktiskt var där.
När det gäller människor kan man ge dem ett fåtal "tags" som känns karakteristiska, snarare än att köra det vanliga polisprotokollet med hår- och ögonfärg. Det kan bli flickan med de spetsiga axlarna eller mannen med de håriga händerna. Helst något som säger något om deras personlighet också.
Min gyllene regel brukar vara att man beskriver något i samband med att något händer - dvs när det är lite rörelse med. Beskriv mattan när någon kliver på den, fönstret när solen skiner in genom det. Beskriv gatan allteftersom din huvudperson vandrar fram på den. Beskriv en tjusig mantel i samma stund som någon tar den på sig, eller rör vid den, så att manteln får rörelse, struktur och liv. Ännu bättre blir det om man kan växla de visuella beskrivningarna med känsel, lukt och ljud. Med andra ord, rulla ut den röda mattan framför dina karaktärer, så att de inte plötsligt kliver rätt ut i tomma luften. Men rulla inte heller ut mattan långt i förväg ...