Kapitel 3
Det såg ut att bli en riktigt trevlig grillfest. Hela familjen var samlad och gästerna var redo. Tja, så redo de nu kunde vara med tanke på att det var de som utgjorde huvudrätten. Dessutom var ?trevlig? ett av de få ord som inte strömmade genom huvudet på dem där de satt vid kanten och grubblade. Som bekant blir ingen grillfest riktigt lyckad utan aktiviteter av olika slag, och det som tycktes stå till buds var någon form av brännboll eller motsatsen till höjdhopp. För tillfället verkade det som om man med exakt rätt timing skulle kunna förlänga sin livslängd med en eller två sekunder genom att hoppa.
?Är det ingen som har något mer att kasta?? föreslog Paddus.
?Nä? svarade Remik.
?Nix, redan tänkt på det? sade Salamander ?har inte du något??
?Tyvärr. Jag har bara ett par simfötter, och de är fortfarande på avbetalning.?
Det kändes som om tiden gick otroligt långsamt där de satt och stirrade på gurkan som nu bara var en fem meter ifrån dem. Någon knackade Paddus på axeln och han vände sig frågande mot Remik som satt genast bredvid honom ?va?? frågade han.
?Va, vadå?? undrade Remik.
Där var det igen, och nu reste sig Paddus upp och såg sig om. Två parallella pinnar stack upp över kanten. De såg misstänkt mycket ut som delar av en stege?
?Hallå! Ni där uppe? ropade plötsligt någon nerifrån ?behöver ni hjälp??
Utan att svara kastade sig Paddus ut på stegen och klättrade ned så fort han kunde, sedan kom Remik vars rustning inte tycktes besvära stegen nämnvärt. Paddus såg sig om på ett samtidigt fundersamt som tacksamt sätt och upptäckte att det var de två skogshuggarna som hade räddat dem. Sist kom Salamander med en otroligt hög fart, vilket inte var så konstigt med tanke på att gurkan måste ha varit rätt nära vid det laget. Plötsligt tycktes hela stegen fatta eld och gnistor slog ut ur stegen när Salamander bara var ett par meter från marken. Med ett tjut flög han genom luften för att till slut landa i ett buskage. Under den korta tid som han fortfarande var i luften föll stegen ihop i små förkolnade stycken. Remik rusade fram för att se efter hur det gått med Salamander medan Paddus som nästan började vänja sig vid att folk var nära att dö gick fram till bröderna och tackade dem för hjälpen samtidigt som han beklagade att stegen strykt med.
?Ingen fara? sade en av bröderna ?tänkt inte på den. Vi har ett par till därhemma.?
?Men vad i hela världen var det som fanns där uppe?? undrade den andre.
?Något säger mig att ni ändå inte skulle tro mig?? sade Paddus samtidigt som hans vänner anslöt sig till skaran ?men jag kan säga att det var något riktigt hemskt!?
?Ser så ut? sade en av bröderna och granskade dem uppifrån och ned.
Paddus tittade ned på sina kläder och upptäckte först nu att de var helt sönderslitna på vissa ställen, speciellt där hans blodiga knän tittade fram. Det var i och för sig ingenting jämfört med ur Salamander säg ut. Också hans kläder var sönderslitna, men där de inte var det pyste det istället och ett par brända löv hade fastnat i hans brinnande hatt. Elden dog bort av vinddraget då han hostade upp ett större rökmoln.
?Är det du som är tvättbjörnen?? undrade en av bröderna och tittade på Salamander medan de började gå tillbaka mot sugan där de bodde.
?Vad sjutton snackar du om? Ser jag ut som en tvättbjörn?? utbrast han och såg förvirrat på skogshuggaren.
?Nej? sade Paddus till skogshuggaren ?han är inte med idag?
?Däremot skulle jag gärna tvätta av mig allt den här skiten? sade Salamander och försökte dra bort ett fastbränt löv från sin axel.
?Det finns en sjö här framme? sade en av bröderna och pekade ?där kan ni tvätta av er, medan vi går hem. Sedan så bjuder vi på lunch efteråt.?
Så snart sjön om inom synhåll, ett trettiotal meter längre fram bakom ett hörn, sken de tre äventyrarna upp och började springa för fullt. Nu skulle det till att badas, och eftersom kläderna nu var så smutsiga så var det ju ingen idé att ta av dem.
?Sisten i är en rutten gurka!? ropade Salamander och tog täten ut på bryggan för att plumsa i sekunden före de andra.
När Paddus kom upp till ytan igen tog han ett djupt andetag och lät sig slappnas av för första gången på flera dagar. Allt det här äventyrande tog på krafterna. Bredvid honom flöt Salamander runt med en förnöjd min.
?Vart tog Remik vägen förresten?? undrade plötsligt och såg sig om. Även Salamander fick ett fundersamt ansiktsuttryck. Sedan fick de syn på luftbubblorna som flöt upp till ytan ett par meter ifrån bryggan. ?Aj då??
Efter att ha bärgat Remik och lagt honom på bryggan satte de andra två sig bredvid honom och pustade ut. För tillfället var Remik väck, men han såg ut att hämta sig. Plötsligt satte han sig upp och hostade ut ett par liter vatten samt en mindre fisk som hade simmat in i munnen på honom.
?Hur står det till plåtnicklas?? frågade Salamander och dunkade honom i ryggen så att han spottade ut ytterligare lite vatten ?inge vidare smart att bada med rustning på.?
?Tydligen inte? sade Remik och log innan han hostade till en gång till.
?Vet du hur mycket du väger med den där på?? undrade Paddus ?det var inte lätt att få upp dig till ytan, ska du veta.?
Medan de satt där med fötterna i vattnet började sjön plötsligt bubbla och gunga. Den första tanke som gick genom huvudet på dem var att ta bort fötterna ur vattnet innan något hemskt hände. Den andra tanken var att vad det än var som kunde hända med deras fötter så var det nog inget som var värre än vad som redan hänt idag. Dessutom verkade det ändå vara för sent att göra något. En vattenvirvel uppenbarade sig framför dem och plötsligt tycktes något rycka tag i deras fötter och de drogs ned in i virveln.
Allting snurrade våldsamt runt Paddus och kastades hit och dit, men mest ifrån honom. Sedan insåg han att det var tvärtom; det var han själv som snurrade och kastades runt. Det hela gick med en sådan fart att han tyckte sig ha upptäckt en ny form av sjösjuka. Sedan började det plötsligt lugna ned sig och strax kunde han simma upp till ytan.
Det första han såg var ett stort vattenfall. Han mindes definitivt inte att det hade varit där sekunden innan. Vattenfall är stora saker som låter mer än en sammandrabbning mellan ett halvdussin arméer, vilket leder till att de är rätt svåra att ignorera. Han befann sig tydligen i slutet av en stor flod med tanke på att det bara fanns vatten bakom honom. Eller rättare sagt i början av en stor flod eftersom vattnet mycket sällan gick uppför vattenfall, därav namnet. Huvudet hade inte heller varit där tidigare. Men däremot hade han faktiskt sett det förut, under en mindre trevlig episod av sitt liv. Orden ?aj, då? formade sig i hans huvud.
?Jag är den store kung Zora!? sade varelsen framför honom.
?Jag är den store Salamander!? svarade någon till höger om Paddus.
Zora suckade djupt, men började sedan tala ?om jag inte minns helt fel så är ni skyldig mig en hel del pengar??
?Ursäkta mig? sade Paddus och såg sig omkring ?men jag måste rädda Remik?? fortsatte han innan han dök ned under vattnet. Remik var vara en liten bit bort och ganska nära ett grund så Paddus bärgade sin vän på nolltid. När de väl stod upp på grundet med vatten upp till knäna fick de syn på Salamander som hade ett par helt nya simfötter i famnen samt ett mycket förvånat ansiktsuttryck.
?Är den här killen försäljare eller någonting?? undrade han förvånat.
?Som sagt?? fortsatte huvudet ?ni är skyldig mig pengar??
?Hur mycket rör det sig om?? undrade Remik ?Jag har en del om ni behöver låna?
?Nu ska vi se?? sade Zora och tog upp en kulram ur vattnet ?tre gånger ettusentrehundra?? började han räkna, lade till lite kulor och fick sedan fram ett svar han tycktes nöjd med ?Fyratusenfemhundra.?
?Va,va,va?!? utbrast Paddus ?det är ju en hel förmögenhet! Och vad menar du med ?tre gånger ettusentrehundra?? de kostade ju tusen rupier tidigare!?
?Vad säger du?? utbrast Salamander ?Jag fick betala tusenfyrahundra!?
?Ränta på lånet och sådant där förstår ni?? förklarade Zora.
?Jag fick betala för mycket!? utbrast Salamander utan att någon lyssnade på honom.
?Men så mycket pengar kan vi ju omöjligt ha med oss!? sade Paddus och suckade.
?Ge tillbaks mina pengar!? utbrast Salamander, men insåg sedan att han ännu inte betalat ?låt gå då, men bara för den här gången!?
?Bara för att ni är så trogna kunder kan jag tänka mig att sänka summan ni ska betala till fyratusen?? började Zora.
?Fortfarande för mycket? svarade Paddus surt.
?Och mängdrabatt?? fortsatte Zora med plågat ansiktsuttryck ?ok, hosta upp tretusenfemhundra, lägre går jag inte?
Paddus tänkte säga något, men insåg sedan att det inte var någon idé. För det första visste han inte var de var, och det var troligt att endast Zora kände till hur de skulle komma tillbaka. Dessutom förklarade kungens min att han absolut inte tålde någon prutning. Men det var ändå för mycket? Om inte?
?Ok? sade han ?Salamander, betala du?
?Va?? utbrast Salamander ?jag? Jag har inga pengar!?
?Nej, men du snodde åt dig en massa ädelstenar i templet? sade Paddus och såg i Salamanders ansikte att den andre inte räknat med att någon skulle minnas det hela och att han blev riktigt missnöjd när det uppdagades ?det borde räcka som betalning?
?Men det är ju grunden till min pension?? klagade Salamander i ett sista försök att hålla kvar stenarna, men gav sedan efter för Paddus och kastade tre större ädelstenar till Zora som log belåtet.
?Det här får duga som betalning? sade han.
?Hörru!? utbrast Salamander ?de där var värda minst femtusen! Jag vill ha växel tillbaka!?
?Tyvärr, men det är tufft att växla in de här i pengar, så jag tar resten i avgift? sade huvudet och började sakta sjunka medan vattnet började strömma till från alla håll ?Ha en trevlig dag!?
?Mina pengar!? tjöt Salamander innan vågorna sköljde över honom.
?Åh, nej?? suckade Remik ?inte igen??
?Alla hugger tag i Remik!? kommenderade Paddus och tog ett fast grepp om sin vän.
Just som de lyckats ta sig iland på nytt kom en av bröderna gående mot dem.
?Käket är klart!? ropade han när han kom närmre ?hoppas ni hade en avkopplande simtur!?
Ett par snabba blickar växlades innan någon sade något till svar men till sist svarade Remik ?tja? min rustning blev i alla fall ren??