Kapitel 9
?Du!? väste Remik och pekade med sitt svärd ?Det är du som har tipsat Flamnaghim om anfallet!?
?Jag skulle inte tro det? sade den mystiske figuren lugnt och lutade sig mot väggen bredvid dörren.
?Så?? sade Remik och sänkte sitt svärd även om han inte var övertygad ?Vad gör du i så fall här??
?Samma som ni faktiskt? svarade den andre ?Ni behöver säkert min hjälp för att besegra Flamnaghim. Vem som helst klarar inte av det ska ni veta."
?Jag tvivlar på att vi kommer behöva någon hjälp från dig, men om du nu måste så får du väl komma med oss? Sade Ugglan ?Här kan vi inte gärna stå hela natten.?
Plötsligt hördes en massa steg bakom dem och alla förutom den okände figuren ryckte till. Remik tittade misstänkt på honom som för att undra om han hade något med det hela att göra. Men de som kom runt hörnet en bit fram var inte soldater, det var Nevyn och en grupp av hans män.
?Vi stannar här och täcker ingången? sade han ?Ni får skynda er in och rädda prinsessan.?
?Det är bråttom nu? sade den maskerade figuren och gick före genom dörren ?Jag vet inte vad som kan hända om magikern lyckas bryta sigillet, men det är säkert inte trevligt.?
?Hur mycket känner du till egentligen?? frågade Ugglan och skyndade efter. De andra följde bakom medan han såg till att hålla jämna steg med den okände ?Och vem är du egentligen??
?Ni kan kalla mig vad ni vill? blev svaret.
?Jo? sade Paddus ?Det har vi gjort ett bra tag nu.?
?Visserligen frågade Lord Uggla VEM du var, men låt gå för den här gången. Vi har inte tid att bråka om saken just nu? sade Remik ?Och om vi nu kallar dig vad vi vill så kommer det nog bli något i stil med ?shejken?, ?maharadjan? eller ?kalifen?, bara så du vet det.?
?Det låter bra? sade Kalifen utan att verka bry sig särskilt mycket.
De två första av de stora salarna sällskapet skyndade sig genom var helt tomma både på folk och på saker bortsett från den röda mattan som tycktes vara grundläggande för hela palatset. Detta ändrades dock när de kom in i nästa sal. Här fanns det ingen matta, men däremot en staty som av någon anledning blivit placerad vid ena väggen. Det var en riktigt tråkig sådan, en grovt uthuggen ? vad Ugglan misstänkte var en ? viking med grov mustasch. Men det var ändå inte statyn som var rummets huvudattraktion. Två vakter som nyligen befunnit sig på andra sidan rummet ignorerade det faktum att deras motståndare var fler till antalet och anföll så fort de fick syn på dem.
?Elitförbandet?? sade Remik förundrat.
?Ge mig ett svärd så att jag kan slåss? bad Shejken.
?Äh? Sade Salamander och tog några steg fram för att möta fienden ?De är bara två och vi är redan fyra som har vapen.?
Innan Salamander helt avslutat sin mening kom de två soldaterna fram. De var iförda blå rustningar av en annan typ än den ordinarie rustningen som Remik och de andra bar. Dessutom hade de något som såg ut som en blandning mellan en plym och en sopborste på hjälmen. Mer än så hann Ugglan inte med att observera innan de fösta huggen haglade ned över honom. Svärden föll oupphörligt mot honom vilket endast lämnade honom möjlighet att parera för glatta livet. Bara på den sekund det tog för Remik och Salamander att ställa sig bredvid honom för att hjälpa till hade fienden reda hunnit orsaka ett par mindre sår på Ugglans vapenarm. Soldaterna saktade inte ned nämnvärt för det att Ugglan fick hjälp, istället fördelade de huggen jämt mellan de tre som stod emot dem. Först när Paddus hunnit med att cirkla runt på lagom avstånd från de vinande svärden för att sedan ta del av striden lyckades de få de intensiva huggen att upphöra.
Soldaterna backade i stället snabbt undan ett steg och plötsligt hade de dragit varsitt extra svärd så att de nu hade ett i vardera hand. Sedan tog de ett snabbt steg fram, fintade ett par slag och lyckades komma in mellan Ugglan och Salamander, rygg emot rygg. Nu behövde de inte längre slåss mot fyra samtidigt. Ensam mot två var mycket bättre än två mot fyra, kom Ugglan fram till. Eller snarare värre med tanke på vilken sida han själv befann sig på. Nu stod han med Remik vid sin sida och hade fullt upp med att hålla sig vid liv.
?Hur i hela världen har ni lyckats träna upp de här killarna så här?? utbrast Ugglan med smått plågad min ?De slåss ju med övermänsklig snabbhet och uthållighet!?
?Riktigt så här bra var de aldrig? flämtade Remik ?Flamnaghim måste ha gjort något med dem!?
Attackerna fortsatte oavbrutet både mot Ugglan och mot Remik, de andra två syntes inte till just nu och det var väl lika bra med tanke på koncentrationen. Soldaten de slogs mot tycktes inte vara sämre med vänster hand än vad han var med sina högra och det lämnades få luckor där en motattack var möjlig. Till slut lyckades dock Remik få in en perfekt träff mot fiendens högra sida strax efter att Ugglan riskerat ett riktigt lågt utfall mot knäna. Attacken tycktes inte skada honom det minsta och Ugglan antog att det var på grund av rustningen.
Ändå saktades han in tillräckligt mycket för att Ugglan skulle hinna med ett byte i sin strategi. Med ett kraftfullt hugg gick han till anfall rakt mot den andres svärd. Mästersvärdet skar lätt igenom det andra vapnet och lämnade soldaten med endast det högra svärdet kvar. Effekten av Ugglans attack förvånade samtliga av de tre och soldaten hann återhämta sig aningen fortare än Remik. Med en helt oväntad och fullkomligt preciserad spark i bröstet skickade soldaten iväg Remik en meter innan denne sjönk till golvet längs väggen han stött in i. Fortfarande inne i samma attack vred sig soldaten fyrtiofem grader innan han landade och högg samtidigt med det hela svärdet mot Ugglan, som slängde sig åt sidan för att undgå att bli träffad. När han väl återfått balansen var det med nöd och näppe som han lyckades parera svärdet som nu kom farande mot honom på nytt. Nästa attack kom genast därpå, helt oväntat och fienden lyckades sticka in det redan avbrutna svärdet en bra bit i Ugglans vänstra arm. Därpå följde en ny attack som Ugglan i sista sekund hann med att blockera med Mästersvärdet. Kraften i slaget han parerade var dock så stark i jämförelse med hur mycket kraft Ugglan hade kvar i kroppen att han vräktes baklänges till golvet och tappade sitt vapen.
Medan han kravlande skaffade sig stöd för armbågarna i marken bakom och betraktade soldaten som nu närmade sig med full fart, sökte hans blick samtidigt genom rummet. Remik låg i ungefär samma position som Ugglan själv en bit bort, Salamander och Paddus stod på varsin sida av den andre soldaten och gjorde sitt bästa för att undgå de dödliga svärden och någonstans snett bakom?
Med en snabb rörelse klev Shejken in mellan Ugglan och den anfallande soldaten och fällde denne med ett mäktigt hugg som skar genom rustningen uppifrån och ned, vilket resulterade i något som påminde om någon sorts dragkedja. Sekunden efter var Ugglan på fötter igen.
?Tack för det? sade han ?Men nästa gång; låt bli Mästersvärdet.?
?Så gärna? sade figuren och lämnade över svärdet till Ugglan ?Men då behöver jag låna ditt familjesvärd istället.?
?Mitt familjesvärd?!? utbrast Ugglan ?Det heter just familjesvärd för att det bara är vi i familjen som får använda det.?
?Ska du vara så noga med detaljer?? undrade den andre ?Efter att jag räddat ditt liv och allt? Dessutom är väl också Mästersvärdet ett sådant svärd som jag inte borde fått röra? Och det var det väl viktigare att jag inte fick röra, vilket betyder att det andra inte skulle vara någonting i jämförelse, eftersom jag redan svingat det viktigare svärdet??
?Ok. Men det är Paddus som har det i sin ryggsäck och?? plötsligt kom han ihåg att striden ännu inte var över för de andra och han började röra sig mot dem, men ändrade sig sedan när hans vänstra arm värkte till. Sedan fick han syn på blodet som fortfarande kom strömmande ur såret soldaten tillfogat honom. Med tanke på hur golvet såg ut måste blodförlusten nyss varit starkare vilket bara kunde betyda en av två saker; antingen blödde han mindre för att såret läkt en aning, vilket var bra, eller så höll hans blod på att ta slut. Hursomhelst var han inte i stridsdugligt skick.
?Svärdet.? Bad Shejken, men Ugglan svarade inte ?Du kan inte slåss som du ser ut nu.?
?Det spelar ingen roll hur man ser ut när man slåss? väste Ugglan till svar ?Se bara på dig själv till exempel!?
?Vad är det för fel med mina kläder?!? utbrast den andre.
?Du ser ut som om du skulle ha omkommit på väg till ett pyjamasparty!? svarade Ugglan ?Varpå någon vänlig själ lindade in ditt huvud i resterna av dina kläder!?
?Ursäkta MIG!? svarade Maharadjan ?Det är ju du som springer runt i pyjamas, inte jag! Dessutom så ser jag väl inte ut som om jag skulle ha dött??
?Dina kläder har ju en sådan röd färg?? började Ugglan.
?De är ju bruna!? protesterade Kalifen.
?Åh?? mumlade Ugglan ?alla färgerna börjar bli lite förvirrande.?
?Du har tappat mycket blo?? försökte den andre fortsätta med, men blev genast avbruten.
?Och varför har du den där saken runt huvudet så man inte ser ditt ansikte??
?Det råkar faktiskt vara en förklädnad!? väste Shejken ?man SKA inte kunna se mitt ansikte!?
?Ursäkta?? sade Paddus högt men skakigt ?Skulle ni två kunna sluta gräla och hjälpa oss istället?!?
?Ok? sade Ugglan till Shejken och lämnade över svärdet ?För den här gången då.?
Kalifen tog några steg ifrån Ugglan och höjde Mästersvärdet över sitt huvud. Svärdet glimmade till i det svaga fackelskenet innan det föll. Sedan blev allt mörkt för Ugglans ögon.