Försökte desperat komma på något att diskutera som kan tänkas kännas lite djupt, eftersom en del klagat på bristen på intelligenta inlägg (?)
En sak som jag irriterar mig enorm på är att kvinnor i fantasyböcker alltid verkar beskrivas utifrån sitt utseende primärt. Sen lägger författaren antingen på stackars-liten-flicka-stämpeln(vek, rädd), mansslukerskan (galen i män, tar för sig, visar sig ofta på slutet ändå vara vek och rädd) eller krigaren som TADAAA får manliga attribut plötsligt. Fast gärna ska hon visa sig vara vek och rädd på slutet.
Är det för att män skriver mest fantasy eller för att jag bara (mest) läst "manlig" fantasy eller för att fantasy har "mallar" för hur folk skall vara?
Männen beskrivs ofta på ett mycket djupare sätt med komplexa personligheter medan kvinnor beskrivs utifrån sitt förhållande till dessa män.
Ska försöka hitta lite exempel när jag kommer hem ikväll, tills vidare får ni väl dissa mig =)
Tänkte förresten speciellt på det när jag i SF-bokhandeln hittade en serie böcker där den första hette nått liknande "Don't call me Chic".. med 4 kvinnor i string-läder-korsett och stora svärd putade med sina eldröda läppar på omslaget. Jag suckade bara. Fattades bara att de slickade på svärden eller nått =) Slitz nästa *flin*
Min favorit-stereotyp är nog Nynaeve (stavning?) som ska vara så himla tuff och kaxig men som blir som en fjolla när stooora staaarka krigaren kommer i närheten. Ska du vara ett vår så va det då! Don't waste my time!
OOps.. bereder mig på slaktning...